Jag borde egentligen sitta på bussen ifrån Banos as we speak, men jag kunde ej. Det här med att ha 8-9 mån att resa är farligt, stress och tidsbrist är nämligen aldrig nog argument för att åka vidare. Men jag förstår också att det nog tar lite tid, det här med att vänja sig vid att träffa och lämna, omfamna och släppa.
Kom just tillbaka från river rafting. Fy sjutton vilken adrenalinkick!! Vaknade till ösregn imorse och tänkte "men vad fan, jag har velat göra rafting sen jag kom och när vi väl har bokat är det dem första dagen med regn". Vi övervägde starkt att skita i set, men gud vad glad jag är att vi gjorde det! Någonstans i mitten sprack himlen upp.
Jag ska i alla fall resa vidare imorgon (en extra natt i Banos skadar ju ingen!) och då blir det antingen djungeln eller Anderna, till vad som verkar vara världens vackraste plats. Oavsett kommer jag med rätt stor säkerhet vara okontaktbar. Wish me luck!
