Jag lamnade den karibiska kusten imorse och nu gar flyget till Madrid snart ifran Bogotas flygplats. Mitt ansikte kanns avdomnat, jag vet inte ens om jag skulle kunna le om jag hade velat. Manga kanslor som slass inom mig!
Men de tarar jag gratit och de tarar jag kommer att grata nar r flyget lamnar Colombiansk mark ar bade gladje och sorgetarar. Jag ar sa tacksam over allt jag har fatt uppleva, alla jag har fatt mota och alla platser jag har fatt se att jag snart spricker. Det ska bli superfint att vara med er jag alskar igen.
Den har sista veckan har varit som en kraftsamling fran atta manders resa. Det har varit sa bra att jag varit tvungen att nypa mig i armen flera ganger. Colombia bjuder pa sa mycket livskvalite - sol, bergen, kulturen, festen, manniskorna och sa mycket karlek. Karlek som man kan leva pa hur lange som helst.
Nagot av det finaste med Colombianerna ar att de vet hur man lever i nuet. Ingen annanstans lever folk sa mycket pa det sattet. Ingen annanstans jag varit har manniskorna varit sa granslost lyckliga just precis nu. Det handlar inte om vad som hander imorgon eller nasta ar, det ar har och nu vi lever. Och aldrig forr har jag mott sa manga manniskor som har gjort eller kampar for att gora verklighet av sina drommar. Jag ser pa Ed hur han har lagt England bakom sig och allting som foljer vastvarlden, om an bara for ett taf, och hur det ar mojligt att anpassa sig efter ett helt annat satt att leva pa och bli lyckligare an vad man nagonsin varit forut. Aldrig ar man sa lycklig som nar man lever varie minut till max.
Jag planerar att bli full, ata massa toblerone och se sa manga romantiska komedier jag kan komma over. Om 13h ar jag tillbaka i Europe. Wooow. Tack!
torsdag 19 april 2012
fredag 13 april 2012
When you hit me, hit me hard
Pannskadan från Buenos Aires, gick in i ett järnskåp och blodet rann. Har läkt ihop fint!
Benet och armbågen med några av skrapsåren och blåmärkena och myggbetten från veckans galna cykeläventyr bland djungeln i Sierra Nevada de Santa Marta. Fick också med ett brännsår på låret igår, från det brännheta avgasröret på motorcykel.
Ville bara meddela att jag lever, har det himlans bra och lever varje minut som om den vore den sista!
Benet och armbågen med några av skrapsåren och blåmärkena och myggbetten från veckans galna cykeläventyr bland djungeln i Sierra Nevada de Santa Marta. Fick också med ett brännsår på låret igår, från det brännheta avgasröret på motorcykel.
Ville bara meddela att jag lever, har det himlans bra och lever varje minut som om den vore den sista!
måndag 9 april 2012
Still wearing the smile you gave me
När jag landade i Santa Marta i torsdags kväll hade jag min galnaste taxichaffis hittills. Hade vi varit i t ex Quito hade det känts betydligt mer obekvämt, men jag var så glad över att vara tillbaka att jag inte kunde annat än skratta och le. Rysningarna for ner längs ryggraden när vi körde längs havet mot Taganga.
Det är sig likt, men också väldigt annorlunda. Påskhelgen har varit extremt överbefolkad av semesterfirande colombianer, de firar inte påsk utan firar bara sol, rom och lediga dagar ändå! Passar icke-troende besökare från Sverige.
I fredags vart jag iväg till övergivna stränder i Tayrona med Carlos och hans vänner från Medellin. Kändes grymt fint att hitta den enda tomma plats i hela Colombia, och bara slappa på stranden igen - som man kan sakna det! På kvällen drog vi ut i Santa Marta, med live band på La Puerta.
I lördags trängdes vi med alla andra på tagangas lilla strandremsa och jag hade ett kärt återseende med Reto, en av killarna från Elemento (mountainbike) som jag lärde känna förra gången. Vi vart nere på Café Bonsai (sve) och åt deras underbara grill med några aussies. Natten bjöd på rumba och slutade hos israelierna, som så många gånger förr.
Hostelet är detsamma, precis lika busy som vanligt, men som med alla andra platser här i SA så är det folket som gör det, det är dem du minns.
Imorn blire mountainbiking! Jag och aussiekillarna ska upp med Ed i bergen, första dagen trekking upp bland vattenfall och kaffefarmer. Övernatting på en gammal militärbas med 360 graders utsikt, hammocks och rom... Nästa dag fyra timmar extreme downhill! Ägarna av Elemento gjorde den tillsammans för ett tag sen och Ed skrapade upp ena hela underarmen, någon knät osv. Jag ska försöka hålla mitt adrenalin inom rimliga gränser!
På onsdag hjälper jag Mision Gaia (volontär) att fixa välgörenhetsfest på Mirador, för att samla in pengar till fortsatt kastrering av Tagangas gatuhundar och katter!
Sen börjar jag sakta men säkert att räkna ner, slutet gott allting gott... Och jag gjorde det, ansökt om framtiden, tekniskt naturvetenskapligt basår. Vet ni hur icke-motiverande det känns när man föreställer sig att man ska ägna ett år åt att läsa något som inte ger en enda poäng alls? Underbart! Tänk framåt, lär funka.
Det är sig likt, men också väldigt annorlunda. Påskhelgen har varit extremt överbefolkad av semesterfirande colombianer, de firar inte påsk utan firar bara sol, rom och lediga dagar ändå! Passar icke-troende besökare från Sverige.
I fredags vart jag iväg till övergivna stränder i Tayrona med Carlos och hans vänner från Medellin. Kändes grymt fint att hitta den enda tomma plats i hela Colombia, och bara slappa på stranden igen - som man kan sakna det! På kvällen drog vi ut i Santa Marta, med live band på La Puerta.
I lördags trängdes vi med alla andra på tagangas lilla strandremsa och jag hade ett kärt återseende med Reto, en av killarna från Elemento (mountainbike) som jag lärde känna förra gången. Vi vart nere på Café Bonsai (sve) och åt deras underbara grill med några aussies. Natten bjöd på rumba och slutade hos israelierna, som så många gånger förr.
Hostelet är detsamma, precis lika busy som vanligt, men som med alla andra platser här i SA så är det folket som gör det, det är dem du minns.
Imorn blire mountainbiking! Jag och aussiekillarna ska upp med Ed i bergen, första dagen trekking upp bland vattenfall och kaffefarmer. Övernatting på en gammal militärbas med 360 graders utsikt, hammocks och rom... Nästa dag fyra timmar extreme downhill! Ägarna av Elemento gjorde den tillsammans för ett tag sen och Ed skrapade upp ena hela underarmen, någon knät osv. Jag ska försöka hålla mitt adrenalin inom rimliga gränser!
På onsdag hjälper jag Mision Gaia (volontär) att fixa välgörenhetsfest på Mirador, för att samla in pengar till fortsatt kastrering av Tagangas gatuhundar och katter!
Sen börjar jag sakta men säkert att räkna ner, slutet gott allting gott... Och jag gjorde det, ansökt om framtiden, tekniskt naturvetenskapligt basår. Vet ni hur icke-motiverande det känns när man föreställer sig att man ska ägna ett år åt att läsa något som inte ger en enda poäng alls? Underbart! Tänk framåt, lär funka.
tisdag 3 april 2012
Have you ever thrown a fistful of glitter in the air?
Dagarna har rusat förbi, likaså har vi - jag har skavsår under mina fötter. Den här känslan är bland annat vad som skiljer BA från NYC, jag börjar känna mig klar och det känns som att jag har sett det jag borde se, träffat de jag borde träffa och tagit in det hela med lugn.
Igår reste Vriana tillbaka till New York. Det är något av det häftigaste med den här resan, att jag har träffat och lärt känna människor som är så olika från mig själv att våra vägar aldrig hade korsats i det verkliga livet, men här spelar det ingen roll! Vi har haft sjukt fina dagar ihop i BA och jag är tacksam för varje råd och tips hon har gett mig, ibland är det så mycket lättare att se och förstå sina egna situationer utifrån någon annans perspektiv. Jag tror att faktumet att jag mött så många äldre vänner på min resa gör att jag känner mig en del klokare med betydligt mer kött på benen nu, de har ju lite mer livserfarenhet att bjussa på.
Igår satte jag all kraft i min viljestyrka och sprang 10km på under en timme, endorfinerna flödade och det känns bra att veta att min kropp inte gett upp helt! Iris kom till stan och igårkväll möttes vi upp över rödvin och pizza och försökte fylla alla luckor sedan februari i La Paz, det var fint.
Jag var också tvungen att byta dorm igår. När jag kommer in i mitt nya rum luktar det så mycket sovande män att jag bara ville springa åt andra hållet och det var så stökigt att jag knappt kunde hitta tillräckligt med golvutrymme åt min rygga. När jag kom tillbaka på eftermiddagen hade de ansträngt sig och städat upp rätt snyggt, goa gubbar. Dessvärre vaknade jag mitt i natten av en snarkande hord, där låg jag sömnlös i några timmar! Så ja, jag känner mig väl också rätt färdig med dorms nu.
De har en BBQ på hostelet, jag flydde till mitt och Vrianas favoritcafe istället. Orkar inte anstränga mig, kvalitet över kvantitet funkar rätt bra ibland. Sitter här och äter alfajores och skriver dagbok, rätt nice det med. Pratar med vänner i Colombia, fy vad skönt det ska bli att spendera mina två sista veckor med familiar faces på stranden! Har fått lite olika boende-alternativ vilket skulle vara billigare men väldigt mycket jobbigare, när jag tänker efter. Fri är fin!
12 dagar kvar att ansöka, spänningen stiger.
Igår reste Vriana tillbaka till New York. Det är något av det häftigaste med den här resan, att jag har träffat och lärt känna människor som är så olika från mig själv att våra vägar aldrig hade korsats i det verkliga livet, men här spelar det ingen roll! Vi har haft sjukt fina dagar ihop i BA och jag är tacksam för varje råd och tips hon har gett mig, ibland är det så mycket lättare att se och förstå sina egna situationer utifrån någon annans perspektiv. Jag tror att faktumet att jag mött så många äldre vänner på min resa gör att jag känner mig en del klokare med betydligt mer kött på benen nu, de har ju lite mer livserfarenhet att bjussa på.
Igår satte jag all kraft i min viljestyrka och sprang 10km på under en timme, endorfinerna flödade och det känns bra att veta att min kropp inte gett upp helt! Iris kom till stan och igårkväll möttes vi upp över rödvin och pizza och försökte fylla alla luckor sedan februari i La Paz, det var fint.
Jag var också tvungen att byta dorm igår. När jag kommer in i mitt nya rum luktar det så mycket sovande män att jag bara ville springa åt andra hållet och det var så stökigt att jag knappt kunde hitta tillräckligt med golvutrymme åt min rygga. När jag kom tillbaka på eftermiddagen hade de ansträngt sig och städat upp rätt snyggt, goa gubbar. Dessvärre vaknade jag mitt i natten av en snarkande hord, där låg jag sömnlös i några timmar! Så ja, jag känner mig väl också rätt färdig med dorms nu.
De har en BBQ på hostelet, jag flydde till mitt och Vrianas favoritcafe istället. Orkar inte anstränga mig, kvalitet över kvantitet funkar rätt bra ibland. Sitter här och äter alfajores och skriver dagbok, rätt nice det med. Pratar med vänner i Colombia, fy vad skönt det ska bli att spendera mina två sista veckor med familiar faces på stranden! Har fått lite olika boende-alternativ vilket skulle vara billigare men väldigt mycket jobbigare, när jag tänker efter. Fri är fin!
12 dagar kvar att ansöka, spänningen stiger.
lördag 31 mars 2012
Life is what happens while you're busy making other plans
Ah herrejosses! Buenos Aires ar det nast bast perfekta, mest ultimata stallet att avsaluta en resa pa. Inte bara for att det ar dyrt och mycket shopping och mycket fest utan darfor att man gar runt med ett leende pa lapparna dagarna i anda utan minsta anstrangning! Det ar som att vara i Europa, eller New York.
I mandags vart vi pa La Bomba de Tiempo. Underbar upplevelse! Ska forsoka lagga upp en video nagonstans, det var sa magiskt coolt att rysningarna erovrade hela kroppen. Lyckan fran trummorna vibrerade anda in i sjalen och kraften var hejdlos. Det vart alltsa ca tio killar och en tjej pa en scen som spelade trummor med olika rhytmer och slag.
Mest har vi bara strosat runt, fran ett omrade till ett annat, fran ett cafe till ett annat, fran en marknad till en annan! Var pa den stora kyrkogarden, den som ar som en stad. Monumenten ar enorma, ju rikare desto storre... Men det var vackert, speciellt i solnedgangen. Museo nacional de bellas artes, japansk tradgard, Puerto Madero, regeringshuset. Turism, i sommarsol! I Palermo dar jag bor ligger det cafeer och butiker och barer och restauranger i varje gathorn - extremt harligt och storstadskansla ratt utanfor dorren men farligt for mina pengar! I Colombia blir det billigt igen...
Igar hade jag en skon dag med ensamtid, behovde det och njot varje sekund. Hostelet jag bor pa har en skon atmosfar men det ar litet, och darmed lite privatliv. Jag spenderade flera timmar i Recoleta, pa graset och glass och museum. Sedan ett spinningpass pa vart gym ratt over gatan. Fick en harlig paminnelse om fredagskanslan som brukade ta over mig i Oslo, att nu var det helg. Motte upp med en argentisk kille jag traffade i Cafayate och tog med mig en engelsk fran hostelet och vi at middag och drack vin. Trevlig kvall, men trottsam pa sitt satt eftersom den argentinske inte pratade engelska och vice versa...
Idag ar det marknadsdag i hela BA! Och imorgon ar det ett bilrace som gar rakt igenom staden, sa coolt. I veckan som kommer ar det en liten musikfestival som vi desperat forsoker fa biljetter till. Bland annat foo fighters och band of horses!
Pa torsdag far jag vidare med flyg till Santa Marta, Taganga. Borjar kannas markligt ju narmre jag kommer, men ack sa harligt det ska bli.. Sen hem till ER!
I mandags vart vi pa La Bomba de Tiempo. Underbar upplevelse! Ska forsoka lagga upp en video nagonstans, det var sa magiskt coolt att rysningarna erovrade hela kroppen. Lyckan fran trummorna vibrerade anda in i sjalen och kraften var hejdlos. Det vart alltsa ca tio killar och en tjej pa en scen som spelade trummor med olika rhytmer och slag.
Mest har vi bara strosat runt, fran ett omrade till ett annat, fran ett cafe till ett annat, fran en marknad till en annan! Var pa den stora kyrkogarden, den som ar som en stad. Monumenten ar enorma, ju rikare desto storre... Men det var vackert, speciellt i solnedgangen. Museo nacional de bellas artes, japansk tradgard, Puerto Madero, regeringshuset. Turism, i sommarsol! I Palermo dar jag bor ligger det cafeer och butiker och barer och restauranger i varje gathorn - extremt harligt och storstadskansla ratt utanfor dorren men farligt for mina pengar! I Colombia blir det billigt igen...
Igar hade jag en skon dag med ensamtid, behovde det och njot varje sekund. Hostelet jag bor pa har en skon atmosfar men det ar litet, och darmed lite privatliv. Jag spenderade flera timmar i Recoleta, pa graset och glass och museum. Sedan ett spinningpass pa vart gym ratt over gatan. Fick en harlig paminnelse om fredagskanslan som brukade ta over mig i Oslo, att nu var det helg. Motte upp med en argentisk kille jag traffade i Cafayate och tog med mig en engelsk fran hostelet och vi at middag och drack vin. Trevlig kvall, men trottsam pa sitt satt eftersom den argentinske inte pratade engelska och vice versa...
Idag ar det marknadsdag i hela BA! Och imorgon ar det ett bilrace som gar rakt igenom staden, sa coolt. I veckan som kommer ar det en liten musikfestival som vi desperat forsoker fa biljetter till. Bland annat foo fighters och band of horses!
Pa torsdag far jag vidare med flyg till Santa Marta, Taganga. Borjar kannas markligt ju narmre jag kommer, men ack sa harligt det ska bli.. Sen hem till ER!
söndag 25 mars 2012
New York, new york
Min sista nattbuss var underbar. Jag åkte tillsammans med en kille ftån Kanada som vi träffade i båten i vattenfallet. Vi satt längst bak i vår cama-buss och fnittrade högljutt efter två glas vin (lyx-buss!) och varsin sömntablett, sov gott och vaknade upp i Buenos Aires.
BA är precis så fantastiskt som alla har fått det att låta. Igår vart jag runt i Recoleta, låg på en gräsmatta i solen och drack nypressad apelsinjuice och lyssnade på en man med gitarr. På kvällen drog vi till vårt systerhostel där det var DJ och fest och happy hour. Jag träffade ett gäng argentinare (de enda tre) som var jättetrevliga och lite mer originella än alla gringos! Sedan for vi alla iväg i tusen minibussar till en klubb utanför stan (tror jag, men det kändes långt). Den var enorm och jag tappade bort de flesta så fort vi kommit in. Efter snart sju månader på egen hand i Sydamerika så känns det här lite fel dock, som att vara på klassresa. Det är ett grymt stort hostel med allt man kan behöva, och säkert en skön landning om BA är ens första stopp.
Idag träffade jag två vänner från Cafayate och vi spenderade flera timmar på San Telmos gator mez marknader, musik, mat och mer strosande. Så fint. Ikväll middag i Palermo...
Jag byter hostel på tisdag, när mina bokade nätter här är förbi, till samma som Vrianna (nyc) bor på i Palermo. Längtar!
BA är precis så fantastiskt som alla har fått det att låta. Igår vart jag runt i Recoleta, låg på en gräsmatta i solen och drack nypressad apelsinjuice och lyssnade på en man med gitarr. På kvällen drog vi till vårt systerhostel där det var DJ och fest och happy hour. Jag träffade ett gäng argentinare (de enda tre) som var jättetrevliga och lite mer originella än alla gringos! Sedan for vi alla iväg i tusen minibussar till en klubb utanför stan (tror jag, men det kändes långt). Den var enorm och jag tappade bort de flesta så fort vi kommit in. Efter snart sju månader på egen hand i Sydamerika så känns det här lite fel dock, som att vara på klassresa. Det är ett grymt stort hostel med allt man kan behöva, och säkert en skön landning om BA är ens första stopp.
Idag träffade jag två vänner från Cafayate och vi spenderade flera timmar på San Telmos gator mez marknader, musik, mat och mer strosande. Så fint. Ikväll middag i Palermo...
Jag byter hostel på tisdag, när mina bokade nätter här är förbi, till samma som Vrianna (nyc) bor på i Palermo. Längtar!
torsdag 22 mars 2012
Det coolaste jag någonsin sett
Iguazu falls vart så in i helvetes häftigt! Så mycket vatten, så mycket kraft, så många fall - mitt i ingenstans (djungeln) och ett av naturens alla under. Machu Picchu kan slänga sig i väggen i jämförelse! Vi hoppade på en båt som körde oss rakt in i ett av fallen och jag höll på att dö av skratt och lycka och vatten. Min kamera gick/var sönder, vilket känns himla trist men också tur att det sker mina sista veckor...
Imorn nattbuss till Buenos Aires - förmodligen min sista bussresa i Sydamerika... Framme lördag morgon, tjoooohej!
Imorn nattbuss till Buenos Aires - förmodligen min sista bussresa i Sydamerika... Framme lördag morgon, tjoooohej!
måndag 19 mars 2012
Eating my way into heaven
Det var inte så farligt ändå att spendera en natt och dag i Tucuman. Skönt att vara själv ett tag och kunna göra lite precis vad man vill... internet och familj, sitta på torget i några timmar och äta glass och läsa Shantaram, promenera. Göra precis ingenting egentligen.
Hoppade på nattbussen vidare till Mendoza och vart framme i lördags morse. Jättetrevligt folk från BA här, Heiko från Cafayate och igår kom Jacob! (gammeldansken) Det har varit en mathelg, kan man säga. I lördags lagade killarna pizza på grillen, med blåost och himmelska ting. Sen tog vi med oss hembakad chokladkaka med dulce de leche och låg några timmar i parken och siestade, klättrade i träd och hängde gött. På kvällen bjöd jag och Karolina killarna på middag och de bjöd på vinet och vi avslutade med en enorm melon fylld med vitt vin och socker. BA-rna vet hur man får igång festen! Promenerade iväg i den varma natten till en nyöppnad bar, jag stannade bara en kvart för jag höll på att somna stående..
Igår kom Jacob. Vi tänkte åka ut till vingårdarna men det visade sig vara söndag och stängt. Istället gjorde vi en utflykt till bussterminalen där vi letade bästa möjliga, minst smärtsamma, bussresa till mig. Det slutade med en direktbuss till Iguazu på 36h... Så då vet ni vad jag kommer pyssla med de kommande dygnen!
Det har förändrats en del nu, det här med att träffa och lämna, omfamna och släppa. Det är inte lika jobbigt längre, det är lättare att njuta av människorna här och nu och sedan säga hejdå. Det kan bero på att jag redan träffat så många som fått en plats i mitt hjärta, eller att jag är så nära er där hemma nu... Oavsett då är det skönt!
Sen gick vi till la plaza principal och satte oss ner i skuggan och delade på en flaska rödvin. Underbar men lite rar känsla att vara tipsy innan siestan ens har börjat.. På kvällen (söndag i Argentina: nationell grilldag) fixade killarna en skitstor asado, och Jacob fixade sjukt goda tillbehör (kock i DK). Precis som alla killar i Colombia kan dansa salsa så kan alla argentinare grilla i världsklass..
Så på onsdag kommer jag till Iguazu! Ett par dagar där och sen ner till BUENOS AIRES! Som jag har längtat. Hoppas på lite nyc-feeling... Jacob ska öppna en restaurang i BA i höst, fettttt.
Mattips: stekt getost med gräslök....mmmmums.
Hasta luego! xx
Hoppade på nattbussen vidare till Mendoza och vart framme i lördags morse. Jättetrevligt folk från BA här, Heiko från Cafayate och igår kom Jacob! (gammeldansken) Det har varit en mathelg, kan man säga. I lördags lagade killarna pizza på grillen, med blåost och himmelska ting. Sen tog vi med oss hembakad chokladkaka med dulce de leche och låg några timmar i parken och siestade, klättrade i träd och hängde gött. På kvällen bjöd jag och Karolina killarna på middag och de bjöd på vinet och vi avslutade med en enorm melon fylld med vitt vin och socker. BA-rna vet hur man får igång festen! Promenerade iväg i den varma natten till en nyöppnad bar, jag stannade bara en kvart för jag höll på att somna stående..
Igår kom Jacob. Vi tänkte åka ut till vingårdarna men det visade sig vara söndag och stängt. Istället gjorde vi en utflykt till bussterminalen där vi letade bästa möjliga, minst smärtsamma, bussresa till mig. Det slutade med en direktbuss till Iguazu på 36h... Så då vet ni vad jag kommer pyssla med de kommande dygnen!
Det har förändrats en del nu, det här med att träffa och lämna, omfamna och släppa. Det är inte lika jobbigt längre, det är lättare att njuta av människorna här och nu och sedan säga hejdå. Det kan bero på att jag redan träffat så många som fått en plats i mitt hjärta, eller att jag är så nära er där hemma nu... Oavsett då är det skönt!
Sen gick vi till la plaza principal och satte oss ner i skuggan och delade på en flaska rödvin. Underbar men lite rar känsla att vara tipsy innan siestan ens har börjat.. På kvällen (söndag i Argentina: nationell grilldag) fixade killarna en skitstor asado, och Jacob fixade sjukt goda tillbehör (kock i DK). Precis som alla killar i Colombia kan dansa salsa så kan alla argentinare grilla i världsklass..
Så på onsdag kommer jag till Iguazu! Ett par dagar där och sen ner till BUENOS AIRES! Som jag har längtat. Hoppas på lite nyc-feeling... Jacob ska öppna en restaurang i BA i höst, fettttt.
Mattips: stekt getost med gräslök....mmmmums.
Hasta luego! xx
torsdag 15 mars 2012
Ska man falla sa ska man falla snyggt
I tisdags natt insag vi att kvallen vart ovanligt stjarnklar sa vi vart ett gang som hoppade in i en bil och korde bort till ett berg som vi klattrade uppfor. Darifran satt vi och beundrade de miljontals stjarnor som som hangde ovanfor oss och sag manen stiga over bergen. Magiskt! Det var ett fint slut pa den lilla romans vi alla var en del av i Cafayate.
Imorse steg jag pa bussen darifran. Framme i Tucuman var jag skulle byta buss till Mendoza (ytterligare 13h) fick jag den stralande nyheten att det rader busstrejk. Overvagde mina alternativ, men insag att jag inte hade nagra forutom att stanna natten pa nagot enkelt hostel. Jag ber till allt jag kan be till att strejken ar over imorgon, sa att jag kan fortsatta min resa. Manga tror att den inte blir mer an 24h lang, men ingen vet. Jag har inte tid for sant har, klockan tickar!
Arsdagar som den har far en dock att inse att det kunde ha varit sa mycket, mycket varre. Jag ar trots allt fortfarande i Argentina, lever livets glada dagar och har kvar alla de jag alskar dar hemma.
Imorse steg jag pa bussen darifran. Framme i Tucuman var jag skulle byta buss till Mendoza (ytterligare 13h) fick jag den stralande nyheten att det rader busstrejk. Overvagde mina alternativ, men insag att jag inte hade nagra forutom att stanna natten pa nagot enkelt hostel. Jag ber till allt jag kan be till att strejken ar over imorgon, sa att jag kan fortsatta min resa. Manga tror att den inte blir mer an 24h lang, men ingen vet. Jag har inte tid for sant har, klockan tickar!
Arsdagar som den har far en dock att inse att det kunde ha varit sa mycket, mycket varre. Jag ar trots allt fortfarande i Argentina, lever livets glada dagar och har kvar alla de jag alskar dar hemma.
tisdag 13 mars 2012
Every human heartbeat is a universe of possibilities
Cafayate är precis vad jag ville ha - ett skönt ställe att hänga kvar på och bara njuta av Argentina, spendera lite mer tid än vad jag egentligen har tid till men på så sätt skippa en bussresa. Tiden har gått fort, även om den obligatoriska siestan inland får timmarna att stå still (underbar känsla). Det vi gör är dricker vin, lagar mat, cyklar, besöker vin- och ostgårdar, badar i vattenfall, pratar argentinsk spanska, solar på takterassen. Det känns så himla skönt att bara vara och inte flänga runt. Här har jag hittat ett schysst hostel och en härlig grupp vänner så varför inte! Förflyttar mig nog på torsdag, ner 20h till Mendoza och ett snabbt stopp i Cordoba på vägen till Iguazu falls! Vill vara i BA nästa helg, och leva loppan till den 5e april för då...... lyfter planet till Colombia! Argumenten vägde över och jag insåg att jag verkligen vill tillbaka till Taganga/Minca. Jag har tillräckligt med tid för Argentina och det känns asgött att veta att jag kommer att spendera mina två sista veckor i SA någonstans där jag redan känner mig hemma med människor jag inte behöver lära känna på nytt. Spendera min sista tid med att bara njuta och leva av Sydamerika och inte backpacka utan runda upp på ett perfekt sätt! Kanske gör en liten utstickare till Venezuela också.
Längtar efter mina nära och kära! Min syster fick jobb på kollo, kan någon övertala henne till att ta det?
Längtar efter mina nära och kära! Min syster fick jobb på kollo, kan någon övertala henne till att ta det?
lördag 10 mars 2012
Stubbornly tempting fate in our own ways
Igår spenderade jag 6h med att vandra till en flod, klättra på klipporna längs floden, vada igenom floden till andra sidan femton gånger genom midjehögt starkt vatten, duscha i vattenfall, skrapa upp ena fotsulan, sola på en stor sten.. Och nya vänner, äta glass gjord på vin, empanadas med blåost, dricka rödvin i en bakgård med musik från Colombia, äta rester från grillen som nattamat, somna i ett svalt dorm. Det ska vara gött att leva, annars kan det kvitta!
fredag 9 mars 2012
We were born from stars you & I
Buenos dias,
Uyuni vart en ökenstad, främst för turism. Jag stannade en natt och delade rum med en jättesöt japansk tjej. När jag kom till Uyuni försökte folk intala mig att det inte gick att göra saltöken-touren från Tupiza pga regnsäsong, så av rädsla för att inte kunna göra den alls så bokade jag den från Uyuni istället. Morgonen kom och på agenturen vart det fullproppat av israelier. Hon som organiserade det hela försökte få mig och två tyskar att gå med på något helt annat än det vi betalat för och annat än vad salttouren går ut på för att de här 30 israelierna skulle få plats. Jag blev arg och begärde pengarna tillbaka, då blev hon arg och skrek till mig inför allihopa "men du vill ju inte åka ihop med israelier!". Jag tog pengarna, skyndade därifrån och hoppade på första buss till Tupiza!
På bussen träffade jag en fransk tjej, Sandrine. Vi pratade hela resan vilket var gött, distraherade från det faktum att vi satt i en plåtburk vilken vilken sekund som helst kunde gå i tusen bitar! (sämsta bussen ever) vi vart väldigt olika och hon var nio år äldre, men det var intressant och lite lärorikt att lyssna på historian om hennes upp- och nervända liv... I Tupiza hittade vi ett koseligt, litet hospedaje, åt asgod billig kyckling och bokade saltöknen därifrån!
Vi var iväg under fyra dagar. Mycket tid i jeepen, men så himla mycket att se! Rosa flamingos, vulkaner, lagunas, lavastenar, snö, geysers och till sist saltöknen. Vi bodde in the middle of nowhere, det vart askallt om nätterna men varmt på dagen. I min bil var det jag, Sandrine, tyskitalienske Stefano, engelska Becky och vår fantastiska chaufför & guide Rafael och hans fru som var vår kokerska och deras 2årige son John. I de andra bilarna en grupp trevliga danska killar (!), några svenskar och några fransmän, Österrike, Spanien och Oz. Dyrare än i Utuni men värt vartenda öre!
Efteråt reste jag och Becky ner till Argentina ihop. Vi tog bussen kl04 på morgonen och vart på gränsen kl06. Värsta gränsövergången hittills! Vi köade i två timmar, i kyla och äcklig lukt md våra tunga ryggsäckar. Väl över på den argentinska sidan tog det 2min, vi vart lyckliga!
Tog bussen vidare mot Salta i norr. Argentina påminner om en blandning mellan Skåne, Frankrike, Long island, Colombia och Aten. Jag älskar det! Ett himla miljöombyte från Bolivia och Peru men skönt att avsluta i något som liknar hemma lite mer.. Det finns så mycket att göra och äta, och dyyrt är det. För den som vill leva billigt och nyttigt (jag) är det en mardröm, men nice ändå! Spenderade några härliga dagar i Salta med Becky och ett par av hennes vänner från Paraguay. Strosande, folktittande på torget, mat på torget, glass, vin, mera mat, grill. En dag vart vi iväg med två argentinska killar och cyklade i regnskogen. Första delen vart uppför och jag och Becky höll verkligen på att DÖ! Min kondition ligger någonstans på flygplatsen i Lima, där jag lämnade den för 6 månader sen... I onsdags klättrade vi 1070 steg upp till en Mirador. Mitt i ingenstans hittade vi en stor vintage-store, vilken lycka! Vart tvungen att köpa en klänning. I onsdagskväll min första argentinska asado (BBQ), köttet var så jävla saftigt och underbart!
Igår reste jag vidare söderut till Cafayate. Träffade en tjej på hostelet och vi sprang iväg till en vingård innan de stängde. Jag hade inte ätit sedan morgonen så jag blev snabbt lite tipsy. Vet ni viken härlig känsla det är att vara tipsy på en äng med vinrankor och solnedgång och olikfärgade berg i bakgrunden...
Sen lagade jag middag åt oss (så himla gött med kök på hostelen igen!) och vi spenderade kvällen på takterassen med vin och trevligt folk. Jag blir nog här ett tag, idag ska vi försöka vandra upp till ett vattenfall längs floden, något man vanligtvis gör med en guide men jag är trött på guidade turer nu!
Försöker också bestämma mig över hur mycket omvägen till Colombia är värd... Jag har det göttans. :) undrar vem som orkade ända ner hit!
Uyuni vart en ökenstad, främst för turism. Jag stannade en natt och delade rum med en jättesöt japansk tjej. När jag kom till Uyuni försökte folk intala mig att det inte gick att göra saltöken-touren från Tupiza pga regnsäsong, så av rädsla för att inte kunna göra den alls så bokade jag den från Uyuni istället. Morgonen kom och på agenturen vart det fullproppat av israelier. Hon som organiserade det hela försökte få mig och två tyskar att gå med på något helt annat än det vi betalat för och annat än vad salttouren går ut på för att de här 30 israelierna skulle få plats. Jag blev arg och begärde pengarna tillbaka, då blev hon arg och skrek till mig inför allihopa "men du vill ju inte åka ihop med israelier!". Jag tog pengarna, skyndade därifrån och hoppade på första buss till Tupiza!
På bussen träffade jag en fransk tjej, Sandrine. Vi pratade hela resan vilket var gött, distraherade från det faktum att vi satt i en plåtburk vilken vilken sekund som helst kunde gå i tusen bitar! (sämsta bussen ever) vi vart väldigt olika och hon var nio år äldre, men det var intressant och lite lärorikt att lyssna på historian om hennes upp- och nervända liv... I Tupiza hittade vi ett koseligt, litet hospedaje, åt asgod billig kyckling och bokade saltöknen därifrån!
Vi var iväg under fyra dagar. Mycket tid i jeepen, men så himla mycket att se! Rosa flamingos, vulkaner, lagunas, lavastenar, snö, geysers och till sist saltöknen. Vi bodde in the middle of nowhere, det vart askallt om nätterna men varmt på dagen. I min bil var det jag, Sandrine, tyskitalienske Stefano, engelska Becky och vår fantastiska chaufför & guide Rafael och hans fru som var vår kokerska och deras 2årige son John. I de andra bilarna en grupp trevliga danska killar (!), några svenskar och några fransmän, Österrike, Spanien och Oz. Dyrare än i Utuni men värt vartenda öre!
Efteråt reste jag och Becky ner till Argentina ihop. Vi tog bussen kl04 på morgonen och vart på gränsen kl06. Värsta gränsövergången hittills! Vi köade i två timmar, i kyla och äcklig lukt md våra tunga ryggsäckar. Väl över på den argentinska sidan tog det 2min, vi vart lyckliga!
Tog bussen vidare mot Salta i norr. Argentina påminner om en blandning mellan Skåne, Frankrike, Long island, Colombia och Aten. Jag älskar det! Ett himla miljöombyte från Bolivia och Peru men skönt att avsluta i något som liknar hemma lite mer.. Det finns så mycket att göra och äta, och dyyrt är det. För den som vill leva billigt och nyttigt (jag) är det en mardröm, men nice ändå! Spenderade några härliga dagar i Salta med Becky och ett par av hennes vänner från Paraguay. Strosande, folktittande på torget, mat på torget, glass, vin, mera mat, grill. En dag vart vi iväg med två argentinska killar och cyklade i regnskogen. Första delen vart uppför och jag och Becky höll verkligen på att DÖ! Min kondition ligger någonstans på flygplatsen i Lima, där jag lämnade den för 6 månader sen... I onsdags klättrade vi 1070 steg upp till en Mirador. Mitt i ingenstans hittade vi en stor vintage-store, vilken lycka! Vart tvungen att köpa en klänning. I onsdagskväll min första argentinska asado (BBQ), köttet var så jävla saftigt och underbart!
Igår reste jag vidare söderut till Cafayate. Träffade en tjej på hostelet och vi sprang iväg till en vingård innan de stängde. Jag hade inte ätit sedan morgonen så jag blev snabbt lite tipsy. Vet ni viken härlig känsla det är att vara tipsy på en äng med vinrankor och solnedgång och olikfärgade berg i bakgrunden...
Sen lagade jag middag åt oss (så himla gött med kök på hostelen igen!) och vi spenderade kvällen på takterassen med vin och trevligt folk. Jag blir nog här ett tag, idag ska vi försöka vandra upp till ett vattenfall längs floden, något man vanligtvis gör med en guide men jag är trött på guidade turer nu!
Försöker också bestämma mig över hur mycket omvägen till Colombia är värd... Jag har det göttans. :) undrar vem som orkade ända ner hit!
lördag 25 februari 2012
Some feelings sink so deep into the heart that only loneliness can help you find them again
I potosi motte jag annu fler hollandare. Det ar lite rart hur de byter av, de olika nationaliteterna. Nagra timmar efter vi anlant till Potosi drog vi pa tur till gruvorna. Satte pa oss skyddsklader och lampor och kopte lite gavor till gruvarbetarna. Var guide gjorde sitt basta for att forsoka fa oss att forsta vad vi var pa vag att uppleva - anda vart det omojligt forran vi var mitt inne i berget. Det var hemskt, sa ratt och omanskligt att det inte gar att forestalla sig forran man sjalv kryper runt i gangarna och kampar for att fa luft. Mannen vi motte darinne sag minst tio ar aldre ut an vad de egentligen var. De log inte, de motte inte vara ogon men de flesta berattade sina historier. Mannen jobbar sex dagar i veckan, mellan 8 och 15 timmar per dag. De jobbar at sig sjalva, sina familjer, och far allt de lyckas tjana (forutom 15% skatt) sjalva, vanligtvis 2000-4000 kr i manaden. Efter fem minuter dar inne ville jag bara ut. Jag var for chockad for att kunna visa hur skrackslagen jag var, jag hade problem med andningen och var nara till tarar nar vi val kom ut i det fria igen. Det var en hemsk upplevelse. Den var larorik pa sitt satt, aven om jag ocksa onskar att jag inte visste sa konkret hur hart vissa manniskor valjer (och inte valjer) att leva. Flera av gruvarbetarna hade chilenska flaggor pa sina hjalmar - de som overhuvud taget bar hjalm.
Det vart en somnlos natt darefter. Obehaglig kansla i kroppen och fortsatt svart med andningen. Jag ar trott pa hoga hojder nu; trott pa att bli andfadd av att ga uppfor ett par trappsteg, smorja in sig efter man duschat, ata och dricka (eftersom man inte kan andas med munnen da). En kvall i la Paz hade jag sa svart for att andas att jag fick lana en killes astmamedicin. Ser fram emot lagre land i Argentina.
Dagen efter delade jag en taxi med tre bolivianos som tog oss direkt till Sucre (Bolivias andra huvudstad). 3h for 40kr. Mitt i resan stannade vi och en av de andra passagerarna steg ur och kom tillbaka med ett enormt korvpaket med 50 korvar och ol till oss alla - inklusive foraren. Jag kom att tanka pa min aupair-tid, nar jag var ivag och at middag med kidsen och en van till familjen och hur han borjade dricka vodka mitt under bilresan och jag tog over den enorma jeepen och knappt nadde ner till pedalerna och alla var livradda. Hur som helst, vi nadde Sucre.
The white city, smeknamnet. Allt ar vitt, grona torg, stora matmarknader och manga kyrkor och katedraler. Hostelet jag bor pa har manga vanner pa vagen rekommenderat och de hade ratt, det ar en trevlig atmosfar. Igar kvall ville jag bara ligga i min sang och lasa min bok (fantastiska Shantaram) men det var ingen mening att ens forsoka. Langtar efter privatliv... Det var ju fredag. Det ar en mycket fin stad men jag ar trott pa att strosa runt, fick nog av det i la Paz. Vill ha mer action. Sa imorn bitti kl07 aker jag till Uyuni. Har last om en haftig tour man kan gora darifran, ner mot sydvast och Chile och laguner och flamingos och otrolig natur. Efter Uyuni till Tupiza, varifran jag vill gora Salt flats och cykla och rida! SEN ARGENTINA!
Gjorde just ett besok i verkligheten och mottes pa VG.no av Utoya-nyheter. Hade nastan lyckats fortranga det, gomma det langst in i varldens minsta fack i min hjarna. Snart ar det dags for rattegang, vilken verkar bli hardare an handelserna i sig. Mitt hjartas Oslo.
Det vart en somnlos natt darefter. Obehaglig kansla i kroppen och fortsatt svart med andningen. Jag ar trott pa hoga hojder nu; trott pa att bli andfadd av att ga uppfor ett par trappsteg, smorja in sig efter man duschat, ata och dricka (eftersom man inte kan andas med munnen da). En kvall i la Paz hade jag sa svart for att andas att jag fick lana en killes astmamedicin. Ser fram emot lagre land i Argentina.
Dagen efter delade jag en taxi med tre bolivianos som tog oss direkt till Sucre (Bolivias andra huvudstad). 3h for 40kr. Mitt i resan stannade vi och en av de andra passagerarna steg ur och kom tillbaka med ett enormt korvpaket med 50 korvar och ol till oss alla - inklusive foraren. Jag kom att tanka pa min aupair-tid, nar jag var ivag och at middag med kidsen och en van till familjen och hur han borjade dricka vodka mitt under bilresan och jag tog over den enorma jeepen och knappt nadde ner till pedalerna och alla var livradda. Hur som helst, vi nadde Sucre.
The white city, smeknamnet. Allt ar vitt, grona torg, stora matmarknader och manga kyrkor och katedraler. Hostelet jag bor pa har manga vanner pa vagen rekommenderat och de hade ratt, det ar en trevlig atmosfar. Igar kvall ville jag bara ligga i min sang och lasa min bok (fantastiska Shantaram) men det var ingen mening att ens forsoka. Langtar efter privatliv... Det var ju fredag. Det ar en mycket fin stad men jag ar trott pa att strosa runt, fick nog av det i la Paz. Vill ha mer action. Sa imorn bitti kl07 aker jag till Uyuni. Har last om en haftig tour man kan gora darifran, ner mot sydvast och Chile och laguner och flamingos och otrolig natur. Efter Uyuni till Tupiza, varifran jag vill gora Salt flats och cykla och rida! SEN ARGENTINA!
Gjorde just ett besok i verkligheten och mottes pa VG.no av Utoya-nyheter. Hade nastan lyckats fortranga det, gomma det langst in i varldens minsta fack i min hjarna. Snart ar det dags for rattegang, vilken verkar bli hardare an handelserna i sig. Mitt hjartas Oslo.
onsdag 22 februari 2012
If fate doesn't make you laugh, you just don't get the joke
Forestall er det konstigaste ni kan, och multiplicera det med tio. Da hamnar vi nagonstans omkring Cholitas wrestling. SJUKT! For det forsta var vi forberedda pa kvinnor som faktiskt brottades, sportsligt. Istallet var det uppgjort, man mot kvinna och javligt hardhant stundtals. Vid ett tillfalle var det tva superacklia killar som tvangshanglade tjejen som de samtidigt matade med slag... Men gott med popcorn.
I mandags vart det karnival-parad. Ingenting att hanga i julgranen, men det var mycket dans och fina klanningar och farger. De som dansade sag helt utslagna ut, det vart en lang en. Igar akte vi ivag ett gang till Valle de la Luna och hyrde varsin fyrhjuling. Tjohejsansa vad roligt det var!! Allting pa hjul med fart ar ju asnice. Sen firade vi till det! Sista kvallen pa Loki.
Mina converse har sitits med halsan och idag gav jag antligen upp. Hittade ett par hyfsade sneakers i La paz minimala utbud som ersattare. Vart pa vag nerfor gatan med mina gamla converse dinglande i handen nar en kvinna ropar pa mig. Hon fragar om jag ska slanga mina skor, sa jag ger dem till henne och hon blev sa hiiimla glad. Det gjorde nog badas dag!
Har fatt ett himla frestande erbjudande om att aka om Taganga (Colombia) pa hemvagen... Gratis boende, mountainbiking sa det skriker om det, de goa och glada som jag lamnade bakom mig och sista sol. Argumenten vager tungt for bade ja och nej. Vi far se. Vill och maste koncentrera mig pa Argentina!
Om ett par timmar hoppar jag pa nattbussen ner till Potosi, varldens hogst belagna stad. Reser vidare alene vilket ska bli sjukt skont. Iris ar fin men hon ar ung och ocksa valdigt tjejig. Sa, pa aterseende!
I mandags vart det karnival-parad. Ingenting att hanga i julgranen, men det var mycket dans och fina klanningar och farger. De som dansade sag helt utslagna ut, det vart en lang en. Igar akte vi ivag ett gang till Valle de la Luna och hyrde varsin fyrhjuling. Tjohejsansa vad roligt det var!! Allting pa hjul med fart ar ju asnice. Sen firade vi till det! Sista kvallen pa Loki.
Mina converse har sitits med halsan och idag gav jag antligen upp. Hittade ett par hyfsade sneakers i La paz minimala utbud som ersattare. Vart pa vag nerfor gatan med mina gamla converse dinglande i handen nar en kvinna ropar pa mig. Hon fragar om jag ska slanga mina skor, sa jag ger dem till henne och hon blev sa hiiimla glad. Det gjorde nog badas dag!
Har fatt ett himla frestande erbjudande om att aka om Taganga (Colombia) pa hemvagen... Gratis boende, mountainbiking sa det skriker om det, de goa och glada som jag lamnade bakom mig och sista sol. Argumenten vager tungt for bade ja och nej. Vi far se. Vill och maste koncentrera mig pa Argentina!
Om ett par timmar hoppar jag pa nattbussen ner till Potosi, varldens hogst belagna stad. Reser vidare alene vilket ska bli sjukt skont. Iris ar fin men hon ar ung och ocksa valdigt tjejig. Sa, pa aterseende!
fredag 17 februari 2012
a tree reaching for the sun
"I think that the rule in la Paz is that there are no rules. There is nothing you cant do!"
Det vart en klok van som sa det, och det gick en harlig rysning langs min ryggrad. Och visst stammer det, pa ett lite romantiskt satt. (forutom nar det galler all den kokain som flodar har) La Paz ar sa annorlunda fran alla de andra storstader jag besokt i SA, den forsta storstad jag inte langtat efter att lamna. Jag kan inte satta fingret pa vad det beror pa. Den ar inte sa himla vacker, men charmig pa sitt satt. Bolivianerna ar snalla och hjalpfulla, det finns obegransat med saker att gora, marknader av alla dess slag, billig taxi och superbilliga smoothies! For att inte tala om alla trevliga backpackers som hittat hit.
I lordags tog jag och Iris baten over till Isla del sol. Precis som till Machu Picchu och Colca Canyon hade jag turen att dra med mig det soliga vadret trots regnsasong. Vi akte till den norra anden och besokte ett par incaruiner och vandrade sedan 4h bland llamas, otroliga utsikter och berg pa 4000m ner till den sodra anden dar vi njot av solnedgang, fisk fran sjon och ett glas billigt vin. (obs, livskvalitet!). Stallde klockan pa 6 nasta morgon for att se soluppgangen over sjon men det vart tyvarr molnigt. Tog baten tillbaka till fastlandet och Copa och spenderade en sista natt i ingenmansland innan vi for vidare till la Paz i mandags!
Mandag, tisdag och onsdag agnade vi at att lara kanna centrum och the witches market, matmarknaden med alla dess goda ting och trevliga, pratsamma Bolivianos (traffade en 70arig man som pluggat i Malmo, galet!). Vi traffade harligt folk pa Loki som vi hangt en del med, jag hamnade pa en underground klubb med reaggeton en kvall dar jag hade lika roligt som i Colombia. Vi forsokte besoka det kanda fangelset men fick noja oss med en otrolig berattelse fran en amerikan som gjort 14 ar for kokainsmuggling.. och blev lurade pa hundra kronor.
En kvall lyxade vi till det med SUSHI! Pa det japanska kulturcentret. Jag vet, inte sarskilt bolivianskt men min abstinens borjade na bristningsgransen.. och fy sa gott det var! I onsdags vart vi och sag the girl with the dragon tattoo, spansk undertext. Den var hemskt ra, men hyfsat bra.
Gick och la oss tidigt och igar morse blev vi upphamtade ett gang (jag och mina dutchies) och satte fart mot the world's most dangerous road. Under nastan fyra timmar cyklade vi nerfor den har grusvagen som ar ca 3m bred och vars ena kant ar ett stup, bokstavligen talat. Utsikten vart fantastisk men vi vart lite for engegerade i cyklingen for att kunna njuta, dar fanns definitivt ett tjugotal platser man latt hade kunnat do pa, som nagra personer tidigare gjort. Men det var sa jaaaaaaaavla roligt! Cyklarna hade full suspension (san dar grej fram och bak som gor att man kan studsa och landa mjuk) sa vi flog ner langs vagen over stock och sten och hade en skitrolig dag. Avslutade pa ett litet hostel i djungelmiljo med pool och lunchbuffe. (trodde knappt det fanns pooler i Bolivia)
Planen for de narmaste dagarna ar lite oklar. Det ar carnaval i Oruro, 3h soderut. En del vanner ar pa vag dit nu men jag ar inte saker pa om det ar vart det for vi andra har inte bokat boende eller paradplats. Mojligtvis aker vi dit imorn bitti och blir dar over natten, antingen tills forsta bussen gar tillbaka sondag morgon eller sa sover vi hos nagra vanner som hyrt en lagenhet.
Jag vill egentligen mycket hellre aka till djungeln och sova bland aligatorer och bada med rosa delfiner. Ju langre tid jag reser, desto mindre pengar har jag kvar, sa maste nog borja prioritera. Efter la Paz ska jag ner soderut, till Salt flats och gruvor i Potosi och mer monutainbiking i Tupiza!
Argentina i borjan av mars, sa himla spand!!!
Nu har jag antligen fixat klart min kolloansokan och kollat upp lite skolgrejer, sant dar som tillhor livet dar hemma. Det vart lite rart att se Stockholm och svenska tag och skyltar och grejer i filmen harom kvallen... Marklig kansla nar jag forsoker forestalla mig att den har resan kommer ta slut en dag.
ha det gottans!!
Det vart en klok van som sa det, och det gick en harlig rysning langs min ryggrad. Och visst stammer det, pa ett lite romantiskt satt. (forutom nar det galler all den kokain som flodar har) La Paz ar sa annorlunda fran alla de andra storstader jag besokt i SA, den forsta storstad jag inte langtat efter att lamna. Jag kan inte satta fingret pa vad det beror pa. Den ar inte sa himla vacker, men charmig pa sitt satt. Bolivianerna ar snalla och hjalpfulla, det finns obegransat med saker att gora, marknader av alla dess slag, billig taxi och superbilliga smoothies! For att inte tala om alla trevliga backpackers som hittat hit.
I lordags tog jag och Iris baten over till Isla del sol. Precis som till Machu Picchu och Colca Canyon hade jag turen att dra med mig det soliga vadret trots regnsasong. Vi akte till den norra anden och besokte ett par incaruiner och vandrade sedan 4h bland llamas, otroliga utsikter och berg pa 4000m ner till den sodra anden dar vi njot av solnedgang, fisk fran sjon och ett glas billigt vin. (obs, livskvalitet!). Stallde klockan pa 6 nasta morgon for att se soluppgangen over sjon men det vart tyvarr molnigt. Tog baten tillbaka till fastlandet och Copa och spenderade en sista natt i ingenmansland innan vi for vidare till la Paz i mandags!
Mandag, tisdag och onsdag agnade vi at att lara kanna centrum och the witches market, matmarknaden med alla dess goda ting och trevliga, pratsamma Bolivianos (traffade en 70arig man som pluggat i Malmo, galet!). Vi traffade harligt folk pa Loki som vi hangt en del med, jag hamnade pa en underground klubb med reaggeton en kvall dar jag hade lika roligt som i Colombia. Vi forsokte besoka det kanda fangelset men fick noja oss med en otrolig berattelse fran en amerikan som gjort 14 ar for kokainsmuggling.. och blev lurade pa hundra kronor.
En kvall lyxade vi till det med SUSHI! Pa det japanska kulturcentret. Jag vet, inte sarskilt bolivianskt men min abstinens borjade na bristningsgransen.. och fy sa gott det var! I onsdags vart vi och sag the girl with the dragon tattoo, spansk undertext. Den var hemskt ra, men hyfsat bra.
Gick och la oss tidigt och igar morse blev vi upphamtade ett gang (jag och mina dutchies) och satte fart mot the world's most dangerous road. Under nastan fyra timmar cyklade vi nerfor den har grusvagen som ar ca 3m bred och vars ena kant ar ett stup, bokstavligen talat. Utsikten vart fantastisk men vi vart lite for engegerade i cyklingen for att kunna njuta, dar fanns definitivt ett tjugotal platser man latt hade kunnat do pa, som nagra personer tidigare gjort. Men det var sa jaaaaaaaavla roligt! Cyklarna hade full suspension (san dar grej fram och bak som gor att man kan studsa och landa mjuk) sa vi flog ner langs vagen over stock och sten och hade en skitrolig dag. Avslutade pa ett litet hostel i djungelmiljo med pool och lunchbuffe. (trodde knappt det fanns pooler i Bolivia)
Planen for de narmaste dagarna ar lite oklar. Det ar carnaval i Oruro, 3h soderut. En del vanner ar pa vag dit nu men jag ar inte saker pa om det ar vart det for vi andra har inte bokat boende eller paradplats. Mojligtvis aker vi dit imorn bitti och blir dar over natten, antingen tills forsta bussen gar tillbaka sondag morgon eller sa sover vi hos nagra vanner som hyrt en lagenhet.
Jag vill egentligen mycket hellre aka till djungeln och sova bland aligatorer och bada med rosa delfiner. Ju langre tid jag reser, desto mindre pengar har jag kvar, sa maste nog borja prioritera. Efter la Paz ska jag ner soderut, till Salt flats och gruvor i Potosi och mer monutainbiking i Tupiza!
Argentina i borjan av mars, sa himla spand!!!
Nu har jag antligen fixat klart min kolloansokan och kollat upp lite skolgrejer, sant dar som tillhor livet dar hemma. Det vart lite rart att se Stockholm och svenska tag och skyltar och grejer i filmen harom kvallen... Marklig kansla nar jag forsoker forestalla mig att den har resan kommer ta slut en dag.
ha det gottans!!
fredag 10 februari 2012
IIegamos a Bolivia!
Nar jag lamnade internetcafét i Arequipa i onsdags sporegnade det sa jag sprang raka vagen in pa Starbucks (finns till och med har nere) och kopte mig en Chai latte. Sa himla god och nostalgi efter NYC. Traffade en svensk kille som ocksa bodde pa Wild Rover. Vi at middag ihop och delade lite resetips och han forsokte forgaves hjalpa mig att laga min iPod som dog mysteriskt i Colca canyon. Vi gav upp tillslut och jag sa att jag helt enkelt far leva utan den mina tre sista manader och han sag rart pa mig, eftersom tre mander ar vad han har bakom sig. Det ar markligt hur annorlunda man ser pa tid. Efter ett tag bestamde jag mig for att ga upp och packa och sova tidigt i deras superbekvama sangar och han borjade tjata om ol och flera ol. Jag sa nej och gick upp. Ibland har man ingen lust att anstranga sig eller hanga med manniskor bara for att man borde, speciellt inte om man vet att man ar pa vag. Det ar lattare nu att dra sig undan eller saga nej, gora det man vill. Jag sov sa himla gott ocksa, tills klockan ringde kl06 och jag tog bussen till Puno.
Kopte en billig bussbiljett och fick precis vad jag betalade for. Hamnade ocksa med localsen fran Peru, ingen turistbuss. Det var riktigt roligt, folk tjoade och skrek och bad chauffofren kora fortare och satta igang. Mitt i resan stannade bussen for en paus och jag sag mig om efter ett litet hus med toaletter. Steg av bussen och runt omkring satt alla ner, herrar som damer, och kissade. Vande pa klacken och gick upp och satte mig igen, sa nodig vart jag ej!
Motte upp Iris i Puno. Hollandsk tjej vi traffade i Cusco. Vi blev en natt dar och vart de enda forutom en argentinare pa hela hostelet. Imorse tog vi bussen hit till Copacabana. Gransovergangen gick bra. En del vantan i kyligt regn (vi ar hogt, hogt uppe) men det gick ratt fort. Val tillbaka i var buss pa den Bolivianska sidan berattade jag for Iris att jag hade bett om och fatt 60 dagar istallet for 30, vilket hon inte hade fragat om. Sa hon sprang tillbak for att fa 30 dagar extra. Under tiden hann alla i bussen komma tillbaka och dar satt vi och vantade och alla undrade vart hon tagit vagen. Tillslut kom hon tillbaka med andan i halsen och berattade att enda sattet polismannen hade gatt med pa att ge henne 30 extra var om hon kopte en pase chips till honom! Typsikt sydamerika. Stackars Iris, men hon fick sina extra dagar och en hyfsat bra story!
Har i Copacabana finns det absolut ingenting att gora, forutom att ata och kolla in en katedral vilket vi gjorde (tog 5min). Enda anledningen man aker hit for att ta sig ut till oarna i Lake Titicaca, vilket vi ska gora imorn bitti och blir pa Isla del Sol over natten. Pa mandag aker vi vidare till La Paz vilket ska bli sa in i helvete roligt och vi har redan bokat en vecka pa Loki! Det ar ocksa karnevaltider nu, tjiiha.
Billiga Bolivia, vi har ett privatrum for 25kr, kandes nastan dumt att pruta ner det. Men det ar sa det gar till. Billigt och bra. Vi ses!
Kopte en billig bussbiljett och fick precis vad jag betalade for. Hamnade ocksa med localsen fran Peru, ingen turistbuss. Det var riktigt roligt, folk tjoade och skrek och bad chauffofren kora fortare och satta igang. Mitt i resan stannade bussen for en paus och jag sag mig om efter ett litet hus med toaletter. Steg av bussen och runt omkring satt alla ner, herrar som damer, och kissade. Vande pa klacken och gick upp och satte mig igen, sa nodig vart jag ej!
Motte upp Iris i Puno. Hollandsk tjej vi traffade i Cusco. Vi blev en natt dar och vart de enda forutom en argentinare pa hela hostelet. Imorse tog vi bussen hit till Copacabana. Gransovergangen gick bra. En del vantan i kyligt regn (vi ar hogt, hogt uppe) men det gick ratt fort. Val tillbaka i var buss pa den Bolivianska sidan berattade jag for Iris att jag hade bett om och fatt 60 dagar istallet for 30, vilket hon inte hade fragat om. Sa hon sprang tillbak for att fa 30 dagar extra. Under tiden hann alla i bussen komma tillbaka och dar satt vi och vantade och alla undrade vart hon tagit vagen. Tillslut kom hon tillbaka med andan i halsen och berattade att enda sattet polismannen hade gatt med pa att ge henne 30 extra var om hon kopte en pase chips till honom! Typsikt sydamerika. Stackars Iris, men hon fick sina extra dagar och en hyfsat bra story!
Har i Copacabana finns det absolut ingenting att gora, forutom att ata och kolla in en katedral vilket vi gjorde (tog 5min). Enda anledningen man aker hit for att ta sig ut till oarna i Lake Titicaca, vilket vi ska gora imorn bitti och blir pa Isla del Sol over natten. Pa mandag aker vi vidare till La Paz vilket ska bli sa in i helvete roligt och vi har redan bokat en vecka pa Loki! Det ar ocksa karnevaltider nu, tjiiha.
Billiga Bolivia, vi har ett privatrum for 25kr, kandes nastan dumt att pruta ner det. Men det ar sa det gar till. Billigt och bra. Vi ses!
onsdag 8 februari 2012
Maybe we'll see each other out there in the world one day
Det ar inte de langa bussresorna eller magsjukorna eller nargangna peruvianer eller pengarna som ar det jobbigaste med den har resan. Det ar att jamt standigt skiljas fran manniskor man har borjat tycka om. Det kan lata markligt, men ett par dagar ihop med vissa manniskor kan kannas som ett par veckor eller manader, vad galler att lara kanna varandra. Egentligen ar det inte sa mycket man behover veta om varandra heller, sa lange man trivs ihop. Vissa platser och vissa personer kanns varre att lamna an andra. Mancora bjod pa manga harligheter.
Men det galler att se framat och inte bakat. Kan paminna mig om hur ledsen jag kande mig nar jag lamnade Taganga och vannerna och Ed och Colombia och inser att det gar over snabbare an vad man tror, samtidigt som det naturligtvis finns kvar dar nagonstans i ett litet fack i mitt hjarta.
Men det var hur som helst rakabajsartrist att lamna Ash och vi skiljdes at i tarar nar jag steg pa bussen fran Mancora. Delvis gladjetarar dock, vi hade inte kunnat onska for en battre tid ihop. Lyckligtvis lyckades jag halla tillbaka nar jag sa hejda pa Loki, manga fina att minnas med gladje. Bra tid i Mancora, jag ar glad att jag tog omvagen upp aven om de har enorma bussresorna borjar slita pa mig, jag ar desto rikare pa minnen.
Sista kvallen i sondags avnjot jag, Ash och Jo en sista maltid pa en fiskrestaurang i varldsklass. Farsk, grillad tonfiskfilé med tomat-risotto, vi dog lite varje gang vi tog en tugga! Vi tankte dela pa en happy hour men tog det nagra steg langre an sa och hade jatteroligt, Loki ar livsfarligt!
SA nu ar jag aterigen i Arequipa. Uttrakad och ensam. Markligt att man kan vanja sig sa latt vid att jamt o standigt ha en van omkring sig, nar man fran borjan ar helt och hallet installd pa att gora det har pa egen hand. Men aven om det kanns lite tungt de har forsta dagarna sa kanns det som vanligt spannande. Nya aventyr vantar.
Imorgon tar jag bussen mot Bolivia vilket ska bli skitskoj! (att komma fram, inte bussen) Borjar i Lake Titicaca och sen tar det fart. Kopt min hembiljett har jag ocksa gjort, dyr som satan var den och det kanns lite smatt overkligt men ocksa kittlande att veta att jag snart kommer att fa krama om er igen. 19e april till Franrike och min unga faster som fyller 60 och den 27e april hem till Svea rike ...
Men det galler att se framat och inte bakat. Kan paminna mig om hur ledsen jag kande mig nar jag lamnade Taganga och vannerna och Ed och Colombia och inser att det gar over snabbare an vad man tror, samtidigt som det naturligtvis finns kvar dar nagonstans i ett litet fack i mitt hjarta.
Men det var hur som helst rakabajsartrist att lamna Ash och vi skiljdes at i tarar nar jag steg pa bussen fran Mancora. Delvis gladjetarar dock, vi hade inte kunnat onska for en battre tid ihop. Lyckligtvis lyckades jag halla tillbaka nar jag sa hejda pa Loki, manga fina att minnas med gladje. Bra tid i Mancora, jag ar glad att jag tog omvagen upp aven om de har enorma bussresorna borjar slita pa mig, jag ar desto rikare pa minnen.
Sista kvallen i sondags avnjot jag, Ash och Jo en sista maltid pa en fiskrestaurang i varldsklass. Farsk, grillad tonfiskfilé med tomat-risotto, vi dog lite varje gang vi tog en tugga! Vi tankte dela pa en happy hour men tog det nagra steg langre an sa och hade jatteroligt, Loki ar livsfarligt!
SA nu ar jag aterigen i Arequipa. Uttrakad och ensam. Markligt att man kan vanja sig sa latt vid att jamt o standigt ha en van omkring sig, nar man fran borjan ar helt och hallet installd pa att gora det har pa egen hand. Men aven om det kanns lite tungt de har forsta dagarna sa kanns det som vanligt spannande. Nya aventyr vantar.
Imorgon tar jag bussen mot Bolivia vilket ska bli skitskoj! (att komma fram, inte bussen) Borjar i Lake Titicaca och sen tar det fart. Kopt min hembiljett har jag ocksa gjort, dyr som satan var den och det kanns lite smatt overkligt men ocksa kittlande att veta att jag snart kommer att fa krama om er igen. 19e april till Franrike och min unga faster som fyller 60 och den 27e april hem till Svea rike ...
torsdag 2 februari 2012
Fool me once, shame on you. Fool me twice ...
Torsdag kväll i Mancora, solen är just på väg att gå ner. Fy vad det är vackert, med blått hav och palmer och människor och Red hot chilipeppers i bakgrunden. Fy vilken tur jag har, som kan unna mig åtta månaders semester.
Vi går alla runt och undrar när chilenarnas sommarlov är över, för gud vad mycket de är! Ash och jag delade ett 8bed dorm med 6 chilenska 19åriga tjejer och det var hemskt.de skrek och slog i dörrar och betedde sig som om de var de enda i rummet. Så idag bytte vi hostel, till ett litet hospedaje där vi får ett privatrum med TV och badrum - för lägre pris! Varför gjorde vi inte det här i lördags? Så lätt att vara efterklok .. Vi har kvar Loki-armbanden så inga problem där inte.
Efter en hård dag (natt) ska vi njuta i vårt paradis med trippelavsnitt av House och Hur man blir av med en kille på tio dagar. Lyyyyx!
Jag gillar't. Vi äter gott, dricker fruktdrinkar, leker i vågorna och hänger med skönt folk. Förutom min slitna kropp som gett mig halsinfektion så hade jag inte kunnat ha det mycket bättre. Åker på måndag .. Ajajaj!
Ashley: Maybe we should only go out every other day ...
Marta: yes, that sounds like a good idea .. Except, then we can't go out on Friday.
Ashley: well, I'm sure we can make some arrangements.
Livet är hårt, enkla konversationer. Det vi pratar mest om är mat. Mat mat mat. Före under och efter måltiderna. Och varandra, hur bra vi har det sammen.
Vi går alla runt och undrar när chilenarnas sommarlov är över, för gud vad mycket de är! Ash och jag delade ett 8bed dorm med 6 chilenska 19åriga tjejer och det var hemskt.de skrek och slog i dörrar och betedde sig som om de var de enda i rummet. Så idag bytte vi hostel, till ett litet hospedaje där vi får ett privatrum med TV och badrum - för lägre pris! Varför gjorde vi inte det här i lördags? Så lätt att vara efterklok .. Vi har kvar Loki-armbanden så inga problem där inte.
Efter en hård dag (natt) ska vi njuta i vårt paradis med trippelavsnitt av House och Hur man blir av med en kille på tio dagar. Lyyyyx!
Jag gillar't. Vi äter gott, dricker fruktdrinkar, leker i vågorna och hänger med skönt folk. Förutom min slitna kropp som gett mig halsinfektion så hade jag inte kunnat ha det mycket bättre. Åker på måndag .. Ajajaj!
Ashley: Maybe we should only go out every other day ...
Marta: yes, that sounds like a good idea .. Except, then we can't go out on Friday.
Ashley: well, I'm sure we can make some arrangements.
Livet är hårt, enkla konversationer. Det vi pratar mest om är mat. Mat mat mat. Före under och efter måltiderna. Och varandra, hur bra vi har det sammen.
måndag 30 januari 2012
Sometimes you break your heart in the right way
Det är som att befinna sig någon helt annanstans, än det Mancora jag befann mig i sist. Beror främst på högsäsong, Ashley och Loki (hostel). Alla jag möter är väldigt trevliga och bjuder på sig själva bäst de kan!
Helgen vart aningens coco loco, det vart som att vi vart tvungna att ta igen alla busstimmar och vandring och lugn. Lyckligtvis var det roligt nog för att väga upp för de enorma bakfyllor vi har lidit (peruviansk happy hour är luvsfarlig!) och Mancora har ljuuuvlig hangover-mat! Vad som slår allt är ett dopp i det blå, vipps så är man en ny människa och redo för rond två.
I lördags vart det 80tals-fest. Popcorn, hopprep, killar i höga tighta shorts, Lady in red och tryckare. Helkul, var som att vara tillbaka på Bäckastugan som 12åring!
Blir här förmodligen till lördag. Skiljs åt från Ash och beger mig ner till lake Titicaca, Bolivia och Argentina för mina sista månader i denna drömvärld.
Tror att det börjar bli dags att köpa min hemresebiljett, innan den når astronomiska siffror. Svårt att bestämma nu om jag borde ta vägen om Taganga eller inte. Det här med att bara behöva ta beslut gällande ett par dagar framåt fungerar så bra! Hur vänjer man sig av det?
Har lagt upp hundratals bilder från Colombia på Facebook, det tog en evighet men det vart det värt och jag hoppas att ni gillar dem!
Helgen vart aningens coco loco, det vart som att vi vart tvungna att ta igen alla busstimmar och vandring och lugn. Lyckligtvis var det roligt nog för att väga upp för de enorma bakfyllor vi har lidit (peruviansk happy hour är luvsfarlig!) och Mancora har ljuuuvlig hangover-mat! Vad som slår allt är ett dopp i det blå, vipps så är man en ny människa och redo för rond två.
I lördags vart det 80tals-fest. Popcorn, hopprep, killar i höga tighta shorts, Lady in red och tryckare. Helkul, var som att vara tillbaka på Bäckastugan som 12åring!
Blir här förmodligen till lördag. Skiljs åt från Ash och beger mig ner till lake Titicaca, Bolivia och Argentina för mina sista månader i denna drömvärld.
Tror att det börjar bli dags att köpa min hemresebiljett, innan den når astronomiska siffror. Svårt att bestämma nu om jag borde ta vägen om Taganga eller inte. Det här med att bara behöva ta beslut gällande ett par dagar framåt fungerar så bra! Hur vänjer man sig av det?
Har lagt upp hundratals bilder från Colombia på Facebook, det tog en evighet men det vart det värt och jag hoppas att ni gillar dem!
fredag 27 januari 2012
Its about to be one happy hour
Det basta med att resa alene ar att man kan gora precis vad, var, nar, hur och med vem man vill. Det ar upp till mig och ingen annan! (Behover inte forklara den gnutta galenskap som forde mig upp hit till Mancora) Det mest ultimata maste vara att ge sig ut pa ett sant har aventyr sjalv, och sedan flyta pa med de man moter langs vagen. Jag ar sa himla glad att jag vagade och bestamde mig for att dra ivag pa egen hand, det ar utan tvekan det besta beslut jag tagit hittills i mitt liv och det som fatt mig att komma langst. Hade nagon fragat mig sa hade jag absolut ratt dem att planera en san har resa sjalv, utifran vad du vill och inte blanda in nagon annan. Jag kan sa har, mitt i det hela, ocksa saga att jag inte hade kunnat forestalla mig att fortsatta i nagon riktning i mitt liv utan att ha gjort det har forst. Provat mina vingar, smakat pa kakan, foralskat mig i nagot jag inte ens visste var mojligt. Har man riktig tur sa har man det sa bra som Ash och jag har det nu!
Vi kom fram till Mancora imorse, efter 2x18h buss. Det gick ovantat smooth, byte i Lima dar vi godde oss pa Pizza hut (efter svaltande maltider pa forsta bussen fran Arequipa) och shoppade loss i ett stort supermarket innan vi satte oss pa Cruz del sur upp mot solsken, mojitos och no more trekking!
Colca Canyon var nice, inte mycket i jamforelse med Machu Picchu och var resa dit men det var haftigt att befinna sig i en canyon och vi hade god mat, schysst boende och trevligt folk. Sista dagen vart vi tvugna att ta oss upp ur canyonen, dvs 2-3h rakt upp for; precis vad min rumpa har bett om under snart fem mander! Nu sager dock mina fotter stop for ett tag, de behover vila - och vilket stalle battre for det an Mancora? Svart att tanka sig att det ar sa lange sedan jag var har.
Det ar en funny feeling, att vi betraktar det har som semester. Semester fran semestern. Vi har sa mycket att fira ikvall! Hoppas att fredagen behandlar er val der hjemme, ni vet att jag saknar er! Beso
Vi kom fram till Mancora imorse, efter 2x18h buss. Det gick ovantat smooth, byte i Lima dar vi godde oss pa Pizza hut (efter svaltande maltider pa forsta bussen fran Arequipa) och shoppade loss i ett stort supermarket innan vi satte oss pa Cruz del sur upp mot solsken, mojitos och no more trekking!
Colca Canyon var nice, inte mycket i jamforelse med Machu Picchu och var resa dit men det var haftigt att befinna sig i en canyon och vi hade god mat, schysst boende och trevligt folk. Sista dagen vart vi tvugna att ta oss upp ur canyonen, dvs 2-3h rakt upp for; precis vad min rumpa har bett om under snart fem mander! Nu sager dock mina fotter stop for ett tag, de behover vila - och vilket stalle battre for det an Mancora? Svart att tanka sig att det ar sa lange sedan jag var har.
Det ar en funny feeling, att vi betraktar det har som semester. Semester fran semestern. Vi har sa mycket att fira ikvall! Hoppas att fredagen behandlar er val der hjemme, ni vet att jag saknar er! Beso
fredag 20 januari 2012
Bubbles
Hej hopp i lingonskogen!
En vecka har passerat och med den en av mina haftigaste upplevelser i Sydamerika! Klockan 06 i lordags morse blev jag och Ash upphamtade pa hostelet. Tillsammans med tretton andra och vara tva grymma guider styrde vi kosan mot Machu Picchu. Efter 2h i var minibuss satte vi pa oss skyddsutrustning och regnklader och mountade varsin mountain bike. Vi flog ner genom bergen fran 4500m till 3000m. Under de tre timmarna cyklade vi nerfor, igenom flera olika vegetationer och vader, coolt! Mot slutet blev det allt vanligare med landslides av vatten, det var som vattenfall som tvarade vagen och fortsatte ner over berget. De flesta var sma nog for oss att cykla igenom, aven om vi blev valdigt blota (den som ar med i leken far leken tala!). Men vid ett tillfalle vart en av killarna lite for ivrig och satte fart over en stor, hyfsat djup vattenslide och blev medsvept och foll av vagen (ca3m) och fastnade i vattenfallet och vart under ytan i drygt 40s. Cykeln forsvann och vi trodde alla att det vart over, men det slutade bra. Ungefar dar tog var teamspirit sin borjan!
Efter mountainbikingen vart det dags for river rafting. Ahh sa himla roligt! Forutom mountainbiking, den basta aventyrssporten.
Vi sov i ett hus hos en familj som lagade middag och frulle till oss, och var guide Jimmy passade pa att forelasa en del om Inca-kulturen. Morgonen efter satte vi fart till fots over bergen genom Incaleden. Passerade overkliga utsikter och platser och avnjot en supergod lunch mitt i djungeln. Plockade Mango och passionsfrukter langs vagen och nop oss i armen! Vid femtiden nadde vi fram till nagra varma kallor dar vi flot runt i ett par timmar. Steg upp som russin och vandrade vidare till den lilla byn Santa Theresa, dar vi stannade over natten. Kvallen bjod pa middag och dans pa lokal bar, mest backpackers fran touren dock. Vi hade roligt och blev glada i hatten, och det vart aningens traumatiskt for somliga att stiga upp 07 nasta morgon.
Tredje dagen borjade med ziplining; man ar fastspand i en sele som sitter fast i en kabel och flyger fran ett berg till ett annat. Niiiiice! Sedan tre sista timmars vandring till Aguas Calientes, alldeles brevid Machu Picchu. Middag och forberedelser och somn, vi steg upp kl04 nasta morgon och borjade vandringen till MP. Under en timme besteg vi x antal trappsteg och nadde toppen forst av alla, dyngsura av svett men iskalla i morgonluften. Eftersom vi vart forst pa plats var vi ocksa forst in pa omradet nar det oppnade kl06. Fy sjutton vad haftigt det var, dar stod vi alla med oppen mun ett tag, innan vi borjade fotografera for kung och fosterland. Spenderade 9h dar uppe, och hann inte med allt. Pa kvallen tog vi taget tillbaka och i samma sekund som vi steg pa borjade det att regna. Trots regnsasong hade vi solsken under alla vara dagar!
Himla bra dagar med fantastiska manniskor, god mat och breathtaking places!
Tillbaka i Cusco borjade separationsangesten att smyga sig pa. I onsdags sags vi alla igen for en trevlig middag och en natt med dans och harligt umgange. Sedan skiljdes vi at. Vad som kandes annu varre var att skiljas fran Ash. Efter en del fundering kom vi fram till att det ar sjukt onodigt att dela pa oss. Vi har roligare tillsammans an vad vi haft med nagon annan pa var resa och det klaffar sa bra. Sa trots att Ash redan varit i Arequipa sa reser vi tillsammans dit ikvall. Nagra dagar i Colca canyon ar tanken. Och varme, Cusco har borjat bli kallt! Efter Arequipa far vi se, mojligt att jag hanger med Ash upp till Mancora en vecka och sedan direkt ner till Lake titicaca och darefter Bolivia och Argentina. Argentinarna har tagit over i sydamerika, de har namligen tre manders sommarlov. En del av dem ar riktigt trevliga och gar allt som det vill har jag gratis boende pa flera stallen i Argentina i mars och april.
Vi har just packat ryggan och checkat ut. Jag sprang in i den finaste al pakka-koftan igar vilken jag helt enkelt var tvungen att kopa! Gav min andra al pakka till Ash eftersom hon inte ska ner till billiga Bolivia igen, var jag kan kopa ny. Slangde min fleece i korgen for upphittade klader pa hostelet, och plotsligt var det plats at allt! Vi kan egentligen inte vanta med att aka harifran nu, efter kaotisk kvall i baren pa the Point igar. Vid en punkt skiljdes vi at Ash och jag och det har vi lart oss en laxa fran..
Fy sjutton vad det har med att resa passar mig bra. I bland bubblar det sa mycket inom mig av ren lycka att jag inte kan gora nagot annat an skratta och le. Forsoker att tanka pa det varje dag, hur lyckligt lottad jag ar. Atta mander av ren spontanitet ar inte nagot som vaxer pa trad. Och sa mycket som man lar sig, bade om livet och om sig sjalv - vad man vill och framfor allt, vad man inte vill.
fredag 13 januari 2012
Jag hann med fem städer på fem dagar, första gången jag varit så snabb. Taganga-Bogota-Lima-Huacachina-Cusco.
Jag vet inte om det var för att det var varmt och soligt eller för att jag inte var en oerfaren n00b denna gången, men Lima var riktigt fint! Jag lyxade till det med en billig pedikyr i väntan på Jacob och kvinnan blev alldeles förskräckt när jag visade mina fötter! Försökte förklara att fötter inte är ens främsta prioritet som backpacker.. Önskar att jag kunde skicka er en mental bild från min springrunda längs Limas strandpromenad, det var så himla vackert med solen, bergen och höghusen.
Sandboardingen i Huacachina vart kaotiskt jätterolig! Åkte med en buggy rakt ut i den Peruvianska öknen, vilket var som att sitta på en berg- och dalbana. La mig på en snowboard-liknande bräda och åkte ner för sanddunesen. Avslutade med ett snowboardåk! Fy sjuttsingen vilken sweet reminder det var av vintrarna i Oslo (bara 60 graders skillnad!). Tog nattbussen direkt efter vidare till Cusco. Jag trodde det vart en resa på 9h och blev förvånad när mannen bakom disken informerade mig om att det vart 18h. Men visst har man blivit aningens avdomnad när det gäller bussresor, jag tänkte efter i 2s och bokade den!
Mötte Ashley i Cusco och det var lovely! Som att träffa någon hemifrån, väldigt bekant, tryggt och superkul. Vi bokade Machu picchu till på lördag - the jungle trekk! (inte den traditionella inkaleden) Fyra dagar med en massa adrenalin: Mountainbiking, trekking, river rafting och ziplining. Framme på tisdag morgon och tillbaka i Cusco tisdag kväll. Wiiiha!
Taganga-abstinensen ska vi inte ens gå in på. Ack, Colombia! Jag har nog några veckor över i april .. finns många skäl att återvända.
xx
Jag vet inte om det var för att det var varmt och soligt eller för att jag inte var en oerfaren n00b denna gången, men Lima var riktigt fint! Jag lyxade till det med en billig pedikyr i väntan på Jacob och kvinnan blev alldeles förskräckt när jag visade mina fötter! Försökte förklara att fötter inte är ens främsta prioritet som backpacker.. Önskar att jag kunde skicka er en mental bild från min springrunda längs Limas strandpromenad, det var så himla vackert med solen, bergen och höghusen.
Sandboardingen i Huacachina vart kaotiskt jätterolig! Åkte med en buggy rakt ut i den Peruvianska öknen, vilket var som att sitta på en berg- och dalbana. La mig på en snowboard-liknande bräda och åkte ner för sanddunesen. Avslutade med ett snowboardåk! Fy sjuttsingen vilken sweet reminder det var av vintrarna i Oslo (bara 60 graders skillnad!). Tog nattbussen direkt efter vidare till Cusco. Jag trodde det vart en resa på 9h och blev förvånad när mannen bakom disken informerade mig om att det vart 18h. Men visst har man blivit aningens avdomnad när det gäller bussresor, jag tänkte efter i 2s och bokade den!
Mötte Ashley i Cusco och det var lovely! Som att träffa någon hemifrån, väldigt bekant, tryggt och superkul. Vi bokade Machu picchu till på lördag - the jungle trekk! (inte den traditionella inkaleden) Fyra dagar med en massa adrenalin: Mountainbiking, trekking, river rafting och ziplining. Framme på tisdag morgon och tillbaka i Cusco tisdag kväll. Wiiiha!
Taganga-abstinensen ska vi inte ens gå in på. Ack, Colombia! Jag har nog några veckor över i april .. finns många skäl att återvända.
xx
söndag 8 januari 2012
Peru!
Sitter i skuggan utanför Casa de Filipe (mitt hem de sista fyra veckorna) och väntar på taxin som ska ta mig till bussterminalen. Det kändes orutinerat när jag packade ryggsäcken och astrist att säga adjökens till alla fina vänner. Vart nere på Elemento och sa hejdå och alla önskade mig lycka till och .. på återseende? Att ännu inte ha en hembiljett passar mig perfekt, allting är möjligt!
Jag har 20h på bussen på mig att sova ikapp all förlorad sömn från de senaste dagarna och fundera över allt vad Taganga har gett mig och ställa in siktet på Peru. New places and new faces! Och ett kärt återseende med Ash på torsdag. Innan dess väntar hepatitspruta och kvalitetstid med Jacob i Lima och på vägen till Cuzco sandboarding i Huacachina! xxx
Jag har 20h på bussen på mig att sova ikapp all förlorad sömn från de senaste dagarna och fundera över allt vad Taganga har gett mig och ställa in siktet på Peru. New places and new faces! Och ett kärt återseende med Ash på torsdag. Innan dess väntar hepatitspruta och kvalitetstid med Jacob i Lima och på vägen till Cuzco sandboarding i Huacachina! xxx
fredag 6 januari 2012
Nästan fyra veckor i Taganga känns som ett par dagar. Jävligt bra dagar! Att lämna Mancora, Merazonia och Banos vart rätt trist, lite sorgligt men också omväxlande och spännande. Det känns som att jag kommer lämna Taganga i tårar - jag tycker inte om att gråta ensam på 20h bussar!!
Två dygn kvar, hur ska det här sluta? Men det är också i Peru, Bolivia och Argentina som de riktiga äventyren väntar, tills nu har jag väl mest lallat runt. Har ju med regnkläder av en anledning!
Två dygn kvar, hur ska det här sluta? Men det är också i Peru, Bolivia och Argentina som de riktiga äventyren väntar, tills nu har jag väl mest lallat runt. Har ju med regnkläder av en anledning!
onsdag 4 januari 2012
Sal si puedes - leave if you can!
Det är vad många kallar Taganga, det är nämligen väldigt svårt att åka härifrån när man väl har lärt känna stället. Hade det inte varit för att jag ska möta upp med Ash så hade jag säkert kunnat bli kvar i ett par veckor till. Fast det är nog dags att lämna, det känns som klockan börjat ticka mot april ..
Men, jag köpte slutligen min flygbiljett igår. Direktflyg Bogota-Lima på måndag, skönt. Men måste ta 17h nattbuss till Bogota på söndag, mindre skönt. Ska in till betongdjungeln Santa Marta och köpa bussbiljetten idag, misstänker att alla semesterfirande colombianer är på resande fot dem med. Det här hade nog varit ett jobbigt, svettigt och drygt dagsprojekt - om det inte varit för min privatskjuts bakom Ed på hans motorcykel, värre kunde man ha det! :)
Idag reste Jacob härifrån, lämnar mig kvar men vi ses sikkert nere i Peru, Bolivia och även Argentina. Precis som det kan vara skönt att fästa sig vid ett ställe under resan och få lite hemma-känsla så är det också nice att fästa sig vid människor. Även om man garanterat kommer skiljas åt en vacker dag!
Fyra dagar kvar i solen, ska försöka njuta så det ryker ur öronen. Ciao! / 4månader i fantastiska Sydamerika idag
Men, jag köpte slutligen min flygbiljett igår. Direktflyg Bogota-Lima på måndag, skönt. Men måste ta 17h nattbuss till Bogota på söndag, mindre skönt. Ska in till betongdjungeln Santa Marta och köpa bussbiljetten idag, misstänker att alla semesterfirande colombianer är på resande fot dem med. Det här hade nog varit ett jobbigt, svettigt och drygt dagsprojekt - om det inte varit för min privatskjuts bakom Ed på hans motorcykel, värre kunde man ha det! :)
Idag reste Jacob härifrån, lämnar mig kvar men vi ses sikkert nere i Peru, Bolivia och även Argentina. Precis som det kan vara skönt att fästa sig vid ett ställe under resan och få lite hemma-känsla så är det också nice att fästa sig vid människor. Även om man garanterat kommer skiljas åt en vacker dag!
Fyra dagar kvar i solen, ska försöka njuta så det ryker ur öronen. Ciao! / 4månader i fantastiska Sydamerika idag
fredag 30 december 2011
Buena suerte!
Plötsligt vart det nyår, jag är mitt i min resa. Märkligt att försöka reflektera över året när jag befinner mig i overkliga Sydamerika, där allt är annorlunda från vad jag än har upplevt förut. Men tack 2011, ett år av ups and downs, fram- och motgångar men framför allt hejdundrandes bra sista månader i Oslo och en otrolig resa som jag bara är halvvägs igenom på! Ser fram emot nya äventyr, erfarenheter, människor och platser..
De senaste dagarna har varit som tagna ur en film. Vi begav oss till Tayrona the Hard way, med en hel del hike men desto större belöning! Stränderna var så jäkla vackra och häftiga med stora stenar, blått vatten och mildslånga sandremsor. Vi tältade billigt och njöt av varandra, djungelns ljud och avsaknaden av civilisationens alla tillbehör!
Tillbaka i taganga och det känns som hemma, hade nästan lite hemlängtan. Imorgon är det nyårsafton vilken nog kommer spenderas på stranden. Nu är det dags för dinnerparty nere vid stranden, nice med riktig mat!
Jag möter upp med Ash i cuzco, Peru den 11e så blir nog kvar här till nästa helg! (om jag förmår mig att lämna..)
Gott nytt år!!!
De senaste dagarna har varit som tagna ur en film. Vi begav oss till Tayrona the Hard way, med en hel del hike men desto större belöning! Stränderna var så jäkla vackra och häftiga med stora stenar, blått vatten och mildslånga sandremsor. Vi tältade billigt och njöt av varandra, djungelns ljud och avsaknaden av civilisationens alla tillbehör!
Tillbaka i taganga och det känns som hemma, hade nästan lite hemlängtan. Imorgon är det nyårsafton vilken nog kommer spenderas på stranden. Nu är det dags för dinnerparty nere vid stranden, nice med riktig mat!
Jag möter upp med Ash i cuzco, Peru den 11e så blir nog kvar här till nästa helg! (om jag förmår mig att lämna..)
Gott nytt år!!!
söndag 25 december 2011
Feliz navidad!
Livet rullar på i Taganga! Det vart nice att ha en sysselsättning uppe på volontärstället, fint med lite fysiskt arbete! Fortsätter möjligtvis denna veckan, men förmodligen drar jag några dagar till Tayrona igen! Också skönt att ta helg, återvända till stränderna och En del fest och jul. Vi värmde upp på lille juleafton, salsa på en klubb (Mirador) nere vid stranden jag inte varit på än där man dansar i vinden och håret flyger hit och dit! De har bestämt en ny lag i Taganga, alla klubbar måste stänga kl 01 pga oväsen. Det enda stället som lever vidare fram till morgonen är .. wait for it .. Det israeliska hostelet! Vi drog dit och det var en hel del folk och rätt livat, men på botten i den stora pool som var mitt i trädgården fanns det en enorm judestjärna. Det hela var lite sekt-artat (läs: obehagligt)
Igår (julafton) firade vi med att ligga på stranden och lyssna på Let it snow! Rar känsla! Sedan hade vi BBQ hos Reto med massa vitlöksmarinerat kött och världens godaste potatissallad och skålade med rom. Det enda som påminde om julen var de två tomteluvor vi fått tag på, en annorlunda men rolig jul! Vi drog till Mirador och skakade loss och for sen till Santa Marta for att få julafton att vara i några timmar till.
Idag är det lugnt, den varmaste och soligaste dagen hittills. Skype går varmt på hostelet. Vart nere på stranden en snabbis men den var överpackad med julfirande colombianer. Movienight, ett par smoothies och gott umgänge så ska vi nog snart vakna till! Blir här nog till efter nyår .. tror jag. I veckan hoppas jag på mera Minca, några dagar i Tayrona och att bygga färdigt vår mudhut. Snakkes!!
Igår (julafton) firade vi med att ligga på stranden och lyssna på Let it snow! Rar känsla! Sedan hade vi BBQ hos Reto med massa vitlöksmarinerat kött och världens godaste potatissallad och skålade med rom. Det enda som påminde om julen var de två tomteluvor vi fått tag på, en annorlunda men rolig jul! Vi drog till Mirador och skakade loss och for sen till Santa Marta for att få julafton att vara i några timmar till.
Idag är det lugnt, den varmaste och soligaste dagen hittills. Skype går varmt på hostelet. Vart nere på stranden en snabbis men den var överpackad med julfirande colombianer. Movienight, ett par smoothies och gott umgänge så ska vi nog snart vakna till! Blir här nog till efter nyår .. tror jag. I veckan hoppas jag på mera Minca, några dagar i Tayrona och att bygga färdigt vår mudhut. Snakkes!!
onsdag 21 december 2011
Run while you can
(lång uppdatering)
Som backpacker måste man vara beredd på överraskningar och nederlag, göra sitt bästa för att hantera dem. Se livet från den ljusa sidan. Tackla dem bäst man vill!
Härom dagen fick Ashley veta att hennes vän i Holland omkommit, så hon vart tvungen att åka hem direkt. Hemskt, sånt som inte får hända. Vilket också betydde att hon inte kommer möta upp mig på Curacao. Till en början kändes det tungt och trist, och plötsligt vart det många begravningar på en gång..
Var tvungen att börja tänka över mina egna planer för jul och nyår och se hur jag kunde ändra biljetterna till Curacao. Hade fram till i förrgår bestämt mig för att vara kvar här i underbara taganga över jul och sedan åka till min faster på Martinique över nyår. Men det känns som ett himla flängande, eftersom planen är att jag ska vara i Peru början av jan! Så jag bestämde mig för att stanna här fram till dess, dvs 2-3 veckor till. Kan verka som en lång tid, men jag gillar't. Ja, Taganga är ett sånt där ställe man lätt kan fastna i.
Regnsäsongen har äntligen nått sitt slut och himlen är oskyldigt blå! Tayrona var magiskt, adrenalinkick på cykel (jag saknar elixia) och stranden var karibisk. Vi solade, snorklade, åt fisk, fugata och njöt! Cyklade tillbaka till taganga nästa dag. Duschade av oss all svett och lera och åt den godast seafood-middag någonsin, tillbaka i civilisationen!
Måndag-tisdag vart ett fartfyllt dygn. Kämpade vidare med att ändra mina flygbiljetter (har ännu inte gjort det, flyget går imorn. Stress!) Ed är en av killarna som äger cykelstället, han fixade ihop mig med ett volontärprojekt här. Vart och pratade med tjejen som organiserar det och vi bestämde att jag skulle börja igår, tisdag.
I måndags eftermiddag dök Ed upp på mitt hostel och bjöd med mig upp till Minca, en liten, pittoresk bergsby 1h härifrån. Jag som älskar spontanitet kunde inte säga nej. Vi åkte direkt, upp över bergen i solnedgången, på hans motorcykel..ja, det vart en häftig känsla! Kom tillbaka igår och jag började på volontärerstället. Hjälpte till att bygga ett eko-hus igår och idag ska jag hjälpa till med barnen. Avskedsmiddag med flera vänner igår som reser hem idag, lite separationsångest..
Jul på lördag alltså! Planen är att vi ska laga någon form av julmat (möjligtvis på grillen) hos Reto på hans terass, en av guiderna från Elemento - cykelstället. Min goda vän Jacob (dk) från Banos är kock, så det ser lovande ut :)
Nu frulle och sedan off till jobb!
Som backpacker måste man vara beredd på överraskningar och nederlag, göra sitt bästa för att hantera dem. Se livet från den ljusa sidan. Tackla dem bäst man vill!
Härom dagen fick Ashley veta att hennes vän i Holland omkommit, så hon vart tvungen att åka hem direkt. Hemskt, sånt som inte får hända. Vilket också betydde att hon inte kommer möta upp mig på Curacao. Till en början kändes det tungt och trist, och plötsligt vart det många begravningar på en gång..
Var tvungen att börja tänka över mina egna planer för jul och nyår och se hur jag kunde ändra biljetterna till Curacao. Hade fram till i förrgår bestämt mig för att vara kvar här i underbara taganga över jul och sedan åka till min faster på Martinique över nyår. Men det känns som ett himla flängande, eftersom planen är att jag ska vara i Peru början av jan! Så jag bestämde mig för att stanna här fram till dess, dvs 2-3 veckor till. Kan verka som en lång tid, men jag gillar't. Ja, Taganga är ett sånt där ställe man lätt kan fastna i.
Regnsäsongen har äntligen nått sitt slut och himlen är oskyldigt blå! Tayrona var magiskt, adrenalinkick på cykel (jag saknar elixia) och stranden var karibisk. Vi solade, snorklade, åt fisk, fugata och njöt! Cyklade tillbaka till taganga nästa dag. Duschade av oss all svett och lera och åt den godast seafood-middag någonsin, tillbaka i civilisationen!
Måndag-tisdag vart ett fartfyllt dygn. Kämpade vidare med att ändra mina flygbiljetter (har ännu inte gjort det, flyget går imorn. Stress!) Ed är en av killarna som äger cykelstället, han fixade ihop mig med ett volontärprojekt här. Vart och pratade med tjejen som organiserar det och vi bestämde att jag skulle börja igår, tisdag.
I måndags eftermiddag dök Ed upp på mitt hostel och bjöd med mig upp till Minca, en liten, pittoresk bergsby 1h härifrån. Jag som älskar spontanitet kunde inte säga nej. Vi åkte direkt, upp över bergen i solnedgången, på hans motorcykel..ja, det vart en häftig känsla! Kom tillbaka igår och jag började på volontärerstället. Hjälpte till att bygga ett eko-hus igår och idag ska jag hjälpa till med barnen. Avskedsmiddag med flera vänner igår som reser hem idag, lite separationsångest..
Jul på lördag alltså! Planen är att vi ska laga någon form av julmat (möjligtvis på grillen) hos Reto på hans terass, en av guiderna från Elemento - cykelstället. Min goda vän Jacob (dk) från Banos är kock, så det ser lovande ut :)
Nu frulle och sedan off till jobb!
fredag 16 december 2011
Ibland kan allt gå snett
Djupa andetag, många svordomar, kanske en del tårar - men se framåt. Det kunde varit så mycket värre.
torsdag 15 december 2011
Kontrast
I måndags natt hade jag det värsta ögonblicket på min resa hittills. Jag låg alene i en fuktig hammock i mörkret i Palomino under ett halmtak medan regnet öste ner och åskan dundrade för fullt rakt över mig. Det var inte mitt paradis, kan säkert vara någon annans dock. Morgonen efter vaknade jag med värk i hela kroppen och hade inte sovit många timmar, så rädd för åska som jag är. Funderade på att ge Palomino ett dygn till, men är det något jag har lärt mig under min resa så är det att följa min magkänsla, så jag drog.
Packade ryggsäcken och fick skjuts på motorcykel tillbaka till byn (hade träningsvärk i låren i 2dygn) och hoppade på första buss till Santa Marta var jag bytte till taxi till Taganga, där jag är nu.
Mycket trevlig chaufför som kände till de flesta hostel här. Vi körde runt ett tag och kollade priser (lämnade till och med ryggsäcken kvar i bilen medan han väntade) och till slut bestämde jag mig för Casa de Filipe. Ovetandes om att det är tagangas populäraste, fick jag den sista lediga sängen! Har mött flera som fått bo på andra (dåliga - en tjej vaknade och hade en skorpion i sängen) medan de väntat på att det här skulle bli ledigt, så jag hade tur!
Har mött en massa trevligt folk, och har inte ens sett kokain en enda gång! Annars är det något många gringos åker hit för. De har sjukt goda restauranger här, lite pricy men det är ju så det är här o Colombia. Saknar billiga Ecuador! Tur att det i övrigt är billigt att hänga på kusten.
Bokade just en 2dagars mountain bike tour till Tayrona på lördag - nationalparken med Colombias vackraste stränder. Har märkt att jag är lite snålare än andra, kanske dags att sätta lite sprätt på norgepengarna! Nu ligger jag i min säng efter en solig dag och njuter av lite ensamhet innan vi ska ner på BBQ på en svensk restaurang. Gissa min glädje när jag hörde att de hade kanelbullar!
Skickar extra mycket kärlek till min pappa. Ni andra får kosa er med alla pepparkakor och julbak och jullov och det där jag saknar lite extra just nu!
Packade ryggsäcken och fick skjuts på motorcykel tillbaka till byn (hade träningsvärk i låren i 2dygn) och hoppade på första buss till Santa Marta var jag bytte till taxi till Taganga, där jag är nu.
Mycket trevlig chaufför som kände till de flesta hostel här. Vi körde runt ett tag och kollade priser (lämnade till och med ryggsäcken kvar i bilen medan han väntade) och till slut bestämde jag mig för Casa de Filipe. Ovetandes om att det är tagangas populäraste, fick jag den sista lediga sängen! Har mött flera som fått bo på andra (dåliga - en tjej vaknade och hade en skorpion i sängen) medan de väntat på att det här skulle bli ledigt, så jag hade tur!
Har mött en massa trevligt folk, och har inte ens sett kokain en enda gång! Annars är det något många gringos åker hit för. De har sjukt goda restauranger här, lite pricy men det är ju så det är här o Colombia. Saknar billiga Ecuador! Tur att det i övrigt är billigt att hänga på kusten.
Bokade just en 2dagars mountain bike tour till Tayrona på lördag - nationalparken med Colombias vackraste stränder. Har märkt att jag är lite snålare än andra, kanske dags att sätta lite sprätt på norgepengarna! Nu ligger jag i min säng efter en solig dag och njuter av lite ensamhet innan vi ska ner på BBQ på en svensk restaurang. Gissa min glädje när jag hörde att de hade kanelbullar!
Skickar extra mycket kärlek till min pappa. Ni andra får kosa er med alla pepparkakor och julbak och jullov och det där jag saknar lite extra just nu!
lördag 10 december 2011
I väntan på jordskredsögonblicket
Jag hade lite flyt igår. Blev ihopfixad med en kille på hostelet som också skulle till Terminal Norte och ta bussen, så vi kunde dela en taxi. Tur det, det var en lång lång resa mitt i rusningstrafiken. Stort Bogota! Framme på terminalen lyckades jag gissa rätt bolag och kvinnan bakom luckan skickade iväg mig till en buss vars avgångstid redan passerat men den var försenad vilket var perfekt för mig! Slapp vänta 4h till nästa. Ungefär där tog flytet slut. Steg på bussen och hittade min plats nästan längst bak i bussen, mitt i någon sorts gruppresa för Colombianska 65+ män. De sjöng och hade sig, låter mycket roligare än vad det egentligen var! Efter att jag lagt ut en lång förklaring på spanska om hur mycket hellre jag ville sova än sjunga, så blev det lite bättre. Still, 26h är inte att leka med.
Kom fram till Cartagena vid 15. Himla vacker innerstad, med små gator och balkonger och olika färger. Ytterdelen där bland annat bussterminalen ligger vart en annan femma. Men jag är safe, the old town ligger inom stora murar som skyddade mot pirater på den gamla goda tiden.. Jag sitter i soffan och ser på en actionfilm från Brooklyn och halvsover mellan två amerikanare som båda ser ut som Stålmannen.
Det är city-varmt här, kvavt och svettigt. Antingen imorn eller måndag åker jag vidare till Palomino, en liten fiskeby 5km utanför Santa Marta, dvs ca 4h härifrån. Det var en kille jag träffade i Salento som tipsade mig om Palomino. Han sa att det är ett sånt där ställe man hade kunnat fastna på livet ut.. I min guidebok avslutar dem med "watch out for falling coconuts, that's about your only concern here".
Kom fram till Cartagena vid 15. Himla vacker innerstad, med små gator och balkonger och olika färger. Ytterdelen där bland annat bussterminalen ligger vart en annan femma. Men jag är safe, the old town ligger inom stora murar som skyddade mot pirater på den gamla goda tiden.. Jag sitter i soffan och ser på en actionfilm från Brooklyn och halvsover mellan två amerikanare som båda ser ut som Stålmannen.
Det är city-varmt här, kvavt och svettigt. Antingen imorn eller måndag åker jag vidare till Palomino, en liten fiskeby 5km utanför Santa Marta, dvs ca 4h härifrån. Det var en kille jag träffade i Salento som tipsade mig om Palomino. Han sa att det är ett sånt där ställe man hade kunnat fastna på livet ut.. I min guidebok avslutar dem med "watch out for falling coconuts, that's about your only concern here".
onsdag 7 december 2011
Buenas noches
Vi lamnade Salento kl06 imorse och kom fram till hostelet i Bogota for en liten stund sedan (klockan ar 00:45 har). Ungefar 30min efter bussen kort ivag hamnade vi i en lang bilko pga annu ett jordskred. Dar satt vi fast i sju timmar! Grejen med langa bussresor ar att man sover nagot enormt, men lyckas anda komma fram dodstrott. Men det ar val ocksa det har som ar en del av aventyren i Sydamerika; hur valdigt, valdigt fint allting kan vara en dag och alldeles upp och ner den nasta! Igar kvall blev vi glatt overraskade av fem av vara vanner fran Cali som anlande till Salento. Det kandes som att slas ihop med sin familj igen! Vi tog nagra ol och spelade lite biljard, och det kandes gott att ga och lagga sig, vetandes att vi hade en ynka 8h resa till Colombias huvudstad nasta dag - men TJI fick vi!
i'm tired and dirty, but still not dirty enough for you my love.
Bussarna i Colombia är en annan femma än de ecuadorianska, förutom bekvämligheten och säkerheten så har de wifi! Sitter på bussen till Bogota och har 8h kvar..
Giulia och jag kom fram till Salento i måndags förmiddag. Det vart en liten och mysig stad, med betydligt mer regn än vad den förtjänade. Vi drog direkt till en eko kaffefarm, 1h promenad bort, där en väldigt kär gammal gubbe visade oss runt bland plantorna, visade hur man skalade och rostade och slutligen fick vi smaka det goda! Vi vart genomblöta när vi kom fram och tanken på att vandra hela vägen tillbaka (uppför) i ösregn var motbjudande, så vi lyckades övertala sonen och hans tjej att ge oss en skjuts tillbaka. Glöm alla söndriga bussar och dåliga vägar jag upplevt i Ecuador, det hör var verkligen läskigt. Bilen vart gammal och i uppförsbackarna höll den i en meter och sen la den av, och han fick slänga sig över handbromsen! Samtidigt som han blev allt mer frustrerad och svettig satt tjejen brevid och sjöng Shakira-sånger för oss. Vi vart mycket glada att komma hem alive.
På hostelet blev vi bjudna på middag av ett gäng trevligt folk som var där när vi kom; stek och potatismos, mmm! Och: choklad-fondue till efterrätt! Det var en trevlig kväll och bra distraktion från vår saknad efter Cali, speciellt Giulia blev alldeles hooked!
Igår tog vi en jeep 30min utanför byn till Valle de cocora, vart vi gick en runda på fyra timmar (3 av dem i regn), det var fint men svårt att se utsikten ner i dalen från the cloudforest (sve?) pga all dimma. En bit innan slutet hade vägen förstörts av ett enormt jordskred. Vi insåg inte allvaret i det hela utan gav oss ut i leran för att försöka passera och vi vadade i knähög lera. Giulia fastnade och jag fick hjälpa henne upp med en lång gren, men fastnade också. Efter en bra stund kom vi därifrån, en aning mer rädda och definitivt smutsigare! Det var ändå en härlig känsla att ha fixat hela rundan i regn, lera och uppförsbacke.
Bestämde mig igårkväll efter viss övertalning att följa med Giulia till Bogota idag, istället för till kusten. Så blir där några dagar innan jag reser upp till de karibiska stränderna utanför Cartagena, varifrån jag flyger till Curacao och Ashley den 22e för jul och nyår! Ciao
Giulia och jag kom fram till Salento i måndags förmiddag. Det vart en liten och mysig stad, med betydligt mer regn än vad den förtjänade. Vi drog direkt till en eko kaffefarm, 1h promenad bort, där en väldigt kär gammal gubbe visade oss runt bland plantorna, visade hur man skalade och rostade och slutligen fick vi smaka det goda! Vi vart genomblöta när vi kom fram och tanken på att vandra hela vägen tillbaka (uppför) i ösregn var motbjudande, så vi lyckades övertala sonen och hans tjej att ge oss en skjuts tillbaka. Glöm alla söndriga bussar och dåliga vägar jag upplevt i Ecuador, det hör var verkligen läskigt. Bilen vart gammal och i uppförsbackarna höll den i en meter och sen la den av, och han fick slänga sig över handbromsen! Samtidigt som han blev allt mer frustrerad och svettig satt tjejen brevid och sjöng Shakira-sånger för oss. Vi vart mycket glada att komma hem alive.
På hostelet blev vi bjudna på middag av ett gäng trevligt folk som var där när vi kom; stek och potatismos, mmm! Och: choklad-fondue till efterrätt! Det var en trevlig kväll och bra distraktion från vår saknad efter Cali, speciellt Giulia blev alldeles hooked!
Igår tog vi en jeep 30min utanför byn till Valle de cocora, vart vi gick en runda på fyra timmar (3 av dem i regn), det var fint men svårt att se utsikten ner i dalen från the cloudforest (sve?) pga all dimma. En bit innan slutet hade vägen förstörts av ett enormt jordskred. Vi insåg inte allvaret i det hela utan gav oss ut i leran för att försöka passera och vi vadade i knähög lera. Giulia fastnade och jag fick hjälpa henne upp med en lång gren, men fastnade också. Efter en bra stund kom vi därifrån, en aning mer rädda och definitivt smutsigare! Det var ändå en härlig känsla att ha fixat hela rundan i regn, lera och uppförsbacke.
Bestämde mig igårkväll efter viss övertalning att följa med Giulia till Bogota idag, istället för till kusten. Så blir där några dagar innan jag reser upp till de karibiska stränderna utanför Cartagena, varifrån jag flyger till Curacao och Ashley den 22e för jul och nyår! Ciao
söndag 4 december 2011
Lazy afternoon
Insag att det ar den fjarde december idag, tre manader sedan jag satte mig pa flyget till NYC. Jaklar vad fort tiden gar!
Ar i Cali, Colombia. Sjalva staden ar inte sarskilt markvardig, inte sa mycket att se. Men den ar som en blandning mellan Brooklyn och Aten, och manniskorna ar valdigt annorlunda an i Ecuador. Manga svarta och manga langa och vackra man och kvinnor! Cali ar ocksa kant for sin plastikkirurgi, vilket syns. Vad det ar mest kant for ar salsan! Pa hostelet dar jag bor har vi gratis salsa och yoga lektioner varje dag, det ar roligt och ratt larorikt. Pa kvallarna har vi varit runt pa olika salsabarer (vilka ligger i varje gatuhorn) och min favorit var i torsdags, det var som att befinna sig mitt i Dirty Dancing! Det har borjat fodas en liten men markbar rhytm inom mig (slutligen!) och jag ar evigt tacksam killarna i Banos for den lilla traning jag fick dar.
Mycket trevligt folk pa hostelet, vi lagar mat och dricker rom och har det allmant fint. Det ar som sagt pa kvallarna det hander i Cali, vilket gor att man kan ta det valdigt lugnt om dagarna utan att kanna sig lat! Igar vart vi pa en dansuppvisning med Calis basta dansskola. Det var bade barn och vuxna, och de 10aringar vi sag dansade sa bra att ogonen pa oss alla nastan poppade ut!
Igar fyllde en tjej ar som jobbar pa hostelet, sa vi vart ute pa en stor salsaclub utanfor stan. Ar valdtigt trott idag och har inte packat ryggsacken, sa jag och min italienska van Julia aker vidare till kaffedistriktet imorgon istallet, no time to hurry. Den lilla by vi ska till heter Salento, ligger ca 3-4h norr om Cali. Kaffefarmer och smastadsliv, det ska bli sweet. Ser fram emot gott kaffe! De exporterar namligen det goda kaffet ifran sydamerika, sa det enda man far har ar snabbkaffe - ugh!
Vi snakkes, puss o kram
Ar i Cali, Colombia. Sjalva staden ar inte sarskilt markvardig, inte sa mycket att se. Men den ar som en blandning mellan Brooklyn och Aten, och manniskorna ar valdigt annorlunda an i Ecuador. Manga svarta och manga langa och vackra man och kvinnor! Cali ar ocksa kant for sin plastikkirurgi, vilket syns. Vad det ar mest kant for ar salsan! Pa hostelet dar jag bor har vi gratis salsa och yoga lektioner varje dag, det ar roligt och ratt larorikt. Pa kvallarna har vi varit runt pa olika salsabarer (vilka ligger i varje gatuhorn) och min favorit var i torsdags, det var som att befinna sig mitt i Dirty Dancing! Det har borjat fodas en liten men markbar rhytm inom mig (slutligen!) och jag ar evigt tacksam killarna i Banos for den lilla traning jag fick dar.
Mycket trevligt folk pa hostelet, vi lagar mat och dricker rom och har det allmant fint. Det ar som sagt pa kvallarna det hander i Cali, vilket gor att man kan ta det valdigt lugnt om dagarna utan att kanna sig lat! Igar vart vi pa en dansuppvisning med Calis basta dansskola. Det var bade barn och vuxna, och de 10aringar vi sag dansade sa bra att ogonen pa oss alla nastan poppade ut!
Igar fyllde en tjej ar som jobbar pa hostelet, sa vi vart ute pa en stor salsaclub utanfor stan. Ar valdtigt trott idag och har inte packat ryggsacken, sa jag och min italienska van Julia aker vidare till kaffedistriktet imorgon istallet, no time to hurry. Den lilla by vi ska till heter Salento, ligger ca 3-4h norr om Cali. Kaffefarmer och smastadsliv, det ska bli sweet. Ser fram emot gott kaffe! De exporterar namligen det goda kaffet ifran sydamerika, sa det enda man far har ar snabbkaffe - ugh!
Vi snakkes, puss o kram
måndag 28 november 2011
Al fin.
Vilken ovantat marklig kansla det har var, att vara pa vag att lamna Ecuador. Peru kandes inte detsamma, eftersom jag visste om att jag kommer att atervanda. Det ar en bitterljuv kansla ma jag saga - valdtigt spannande att bege mig in och upp i Colombia men ocksa trist pa nagot vis att resa ifran nagot som har gett mig sa mycket. Oktober och november har rusat forbi och det kanns nastan overkligt att jag har hunnit med sa manga platser och sa manga manniskor. Nagot som kanns roligt ar att jag verkligen har forbattrat min spanska och nu till och med agerar tolk vissa ganger!
Jag saknar fortfarande djungeln en del, den vardagen som vi skapade dar, djuren och mina tokiga men fina tjejer! Dock hade jag inte velat byta bort den har sista tiden pa kusten. Mompiche var pricken over i:et, gradden pa moset. Det ar fan nice att vandra omkring barfota i fem dagar, ata fisk med handerna, somna och vakna till vagorna, prata varken engelska eller svenska pa en hel vecka och kanna att man blir brunare for var minut som gar! Det var ocksa kul att traffa Luis igen och harligt att ha en ecuadoriansk personlig guide. Luis' sista kvall gjorde vi upp en bonfire pa stranden med hans vanner och njot av havet, varmen och tequilan. Han akte tillbaka till Banos (dar for ovrigt vulkanen Tungurahua har vaknat till liv :S) i torsdags och jag blev kvar till i fredags morse. 13h bussresa till Otavalo utan bok vart tamigfan en match! Men val framme sov jag som en stock och vaknade tidigt nasta morgon till marknadens tjohej! Otavalo exploderade av folk och al pakka och stand. Kopte den finaste kofta jag nagonsin agt! Sen forsann det lika snabbt igen och Otavalo atergick till den lilla, somniga stad den ar alla dagar utom lordagar. Hoppade pa bussen till Quito igar, dar jag ar nu. Har gatt sa mycket att mina fotter borjar domna av. Staden ar overligt, kolossalt stor. Motte upp med mina tyska vanner fran Canoa och de visade mig runt och vi hamnade i the old town och delade pa varldens storsta empanada och en dryck (minns inte namnet) som ar gjord pa mjolk, ris, kanel och sprit! Nu ar jag helt slut och klockan ar bara halv tio. Upp i ottan imorgon och aka till Mitad del mundo, dvs ekvatorn. Supa in det sista av Quito, sedan drar jag till Colombia pa onsdag morgon. RRRUMBA! Mitt forsta stopp blir Cali, varldens Salsa-huvudstad. Caliente!
Jag saknar fortfarande djungeln en del, den vardagen som vi skapade dar, djuren och mina tokiga men fina tjejer! Dock hade jag inte velat byta bort den har sista tiden pa kusten. Mompiche var pricken over i:et, gradden pa moset. Det ar fan nice att vandra omkring barfota i fem dagar, ata fisk med handerna, somna och vakna till vagorna, prata varken engelska eller svenska pa en hel vecka och kanna att man blir brunare for var minut som gar! Det var ocksa kul att traffa Luis igen och harligt att ha en ecuadoriansk personlig guide. Luis' sista kvall gjorde vi upp en bonfire pa stranden med hans vanner och njot av havet, varmen och tequilan. Han akte tillbaka till Banos (dar for ovrigt vulkanen Tungurahua har vaknat till liv :S) i torsdags och jag blev kvar till i fredags morse. 13h bussresa till Otavalo utan bok vart tamigfan en match! Men val framme sov jag som en stock och vaknade tidigt nasta morgon till marknadens tjohej! Otavalo exploderade av folk och al pakka och stand. Kopte den finaste kofta jag nagonsin agt! Sen forsann det lika snabbt igen och Otavalo atergick till den lilla, somniga stad den ar alla dagar utom lordagar. Hoppade pa bussen till Quito igar, dar jag ar nu. Har gatt sa mycket att mina fotter borjar domna av. Staden ar overligt, kolossalt stor. Motte upp med mina tyska vanner fran Canoa och de visade mig runt och vi hamnade i the old town och delade pa varldens storsta empanada och en dryck (minns inte namnet) som ar gjord pa mjolk, ris, kanel och sprit! Nu ar jag helt slut och klockan ar bara halv tio. Upp i ottan imorgon och aka till Mitad del mundo, dvs ekvatorn. Supa in det sista av Quito, sedan drar jag till Colombia pa onsdag morgon. RRRUMBA! Mitt forsta stopp blir Cali, varldens Salsa-huvudstad. Caliente!
onsdag 23 november 2011
Mompiche aka Paradiset
hey folks, all good in sydamerikat! Hur star det till i svea? Befinner mig just nu i Mompiche, ecuadors vackraste strand (och storsta) - utan tveckan! Det ar sa vackert att det knappt gar att tro det. Mompiche ar en valdigt, valdigt liten fiskeby, valdigt laid back. Sitter just nu vid den enda datorn pa flera mil hos en familj. Igar kvall vart det stromavbrott och vi gick runt med tanda ljus och det vart en lite magisk kansla over det hela! Ar har med Luis som jag larde kanna i Banos, vi solar och badar i pina colada.. Nej ingen pina colada, mest bara valdigt mycket relaxing! Canoa vart harligt, mycket strand och surf dar. Larde kanna tva trevliga, tyska tjejer som bor i Quito, moter upp dem i helgen nar jag varit i Ottavalo - jaaaaa marknaden!! Aker harifran pa fredag morgon. Nu tror jag min tid ar ute, internet kommer som sagt inte pa lopande band har. Vi snakkes!
onsdag 16 november 2011
Valkommen till verkligheten
Jag visste det, jag borde aldrig ha lamnat Banos! Sedan Thess och jag kom fram i Tena i mandags har inte mycket gatt ratt for oss. Otur hit och otur dit. Och staden Tena ar inte alls vad vi hade forvantat oss, utan mycket storre med fler bilar och ljud och allt som hor storre stader till. Och sa ar det himla varmt, ligger bara 500m over havet till skillnad fran Banos ca 2500. Men lite farsk solbranna ligger vi i alla fall inne med!
Vaknade upp pa hostelet igar med 20 nya insektsbett pa benen och drog genaste slutsatsen: bed bugs. Ville bara lagga mig ner och do. Vi packade vara grejer illa kvickt och bytte hostel, lamnade in vara klader pa tvatt, svalde ett par antihistaminer och det verkade som att det gick over ( tvi tvi tvi). Tur att benen ar bruna, annars hade det sett riktigt nasty ut.
Igar vart vi runt i stan, svettades kolosala mangder men lovade att inte klaga over varmen eftersom Thess flyger hem till kalla sverige pa fredag! Pa kvallen lagade vi god mat pa hostelet (efter salmonella-varning i mandags..) och njot av billigt rodvin och varanda. Slots upp med en grupp volontarer fran ett annat rescue center haromkring. Det var trevligt och drinkarna var billiga och folk var ungefar lika danssugna har som i Banos, dock en annan kategori killar. Jag saknade Banos och maste erkanna att det kanns lite lockande att hoppa av bussen nar vi passerar Banos imorn pa vag till Ambato.. Men vi maste alla ga vidare nagon gang! Ska forsoka laga kameran i storstaden Ambato imorgon (som tappades i marken i fredags) och sedan tar jag nattbussen till kusten!
Vaknade upp pa hostelet igar med 20 nya insektsbett pa benen och drog genaste slutsatsen: bed bugs. Ville bara lagga mig ner och do. Vi packade vara grejer illa kvickt och bytte hostel, lamnade in vara klader pa tvatt, svalde ett par antihistaminer och det verkade som att det gick over ( tvi tvi tvi). Tur att benen ar bruna, annars hade det sett riktigt nasty ut.
Igar vart vi runt i stan, svettades kolosala mangder men lovade att inte klaga over varmen eftersom Thess flyger hem till kalla sverige pa fredag! Pa kvallen lagade vi god mat pa hostelet (efter salmonella-varning i mandags..) och njot av billigt rodvin och varanda. Slots upp med en grupp volontarer fran ett annat rescue center haromkring. Det var trevligt och drinkarna var billiga och folk var ungefar lika danssugna har som i Banos, dock en annan kategori killar. Jag saknade Banos och maste erkanna att det kanns lite lockande att hoppa av bussen nar vi passerar Banos imorn pa vag till Ambato.. Men vi maste alla ga vidare nagon gang! Ska forsoka laga kameran i storstaden Ambato imorgon (som tappades i marken i fredags) och sedan tar jag nattbussen till kusten!
söndag 13 november 2011
a quick update!
For femtioelfte gangen, jag blev kvar i Banos! Vi gjorde det basta av igar och det vart lika trevligt som de andra gangerna. Idag har vi atit gott, Ash och Caity har tatuerat sig och vi var ivag for paragliding med nagra trevliga typer vi mott i helgen. Dock protesterade vadret nar vi kom fram sa vi fick istallet chilla lite i vara varma overaller (sumobrottar-style, jatteroligt) och nar det till sist borjade regna gav vi upp. Trevligt med en roadtrip! Imorn blir det Tena, definitivt. Lovar! (Skojar, jag ska gifta mig och starta aventura-agency i Banos!)
lördag 12 november 2011
We made it out alive!
Efter ett par veckor i djungeln vart vi igar tillrackligt myggbitna, sariga, smutsiga och alldeles, alldeles nojda och mycket rikare pa djungelerfarenheter, for att atervanda till verkligheten.
Planen var igar fredag, att aka mot Banos efter sista matningen kl17. Runt klockan tre borjade det att osa ner och det regnade bara mer och mer. Floden (som separerar Merazonia fran civilisationen) svammade over och forvandlades till nagot livsfarligt, valdigt vagigt och bron som tar oss over vart kaputt! Thessi var fast pa andra sidan och vi andra kampade for att fa henne over med livet i behall, samtidigt som vi svor hogt over att chansen att vi skulle kunna ta oss till Banos och vara fredagsplaner var minimala. Men med ett par regndanser, nagra jordnotssmormackor och nagra timmar senare sa lattade det och vi kampade oss over, vadandes i knahogt vatten med vara stora ryggsackar. Dramatiskt men fy sjutton vad glada vi var over att komma ivag! Vi firade med en rakkabajsarkvall och hade superroligt ihop. Jag alskar Banos, stark separationsangest over att aka harifran och lamna allt och alla!
Imorn aker vi tre av oss fyra vidare till Tena. Blir nog dar i tre, fyra dagar och efter det skiljs vi at och drar pa vart sitt hall. Kanns tungt, ar det nagonstans man lar kanna varandra sa ar det i djungeln! Sitter nu pa internetcafe och lagger upp bilder och chillar, energin ar ratt lag men an ar vi kvar i denna fina, lilla hala och jag tror inte vi ger upp forran vi sitter pa bussen imorn!
Vad jag ar lycklig.
Planen var igar fredag, att aka mot Banos efter sista matningen kl17. Runt klockan tre borjade det att osa ner och det regnade bara mer och mer. Floden (som separerar Merazonia fran civilisationen) svammade over och forvandlades till nagot livsfarligt, valdigt vagigt och bron som tar oss over vart kaputt! Thessi var fast pa andra sidan och vi andra kampade for att fa henne over med livet i behall, samtidigt som vi svor hogt over att chansen att vi skulle kunna ta oss till Banos och vara fredagsplaner var minimala. Men med ett par regndanser, nagra jordnotssmormackor och nagra timmar senare sa lattade det och vi kampade oss over, vadandes i knahogt vatten med vara stora ryggsackar. Dramatiskt men fy sjutton vad glada vi var over att komma ivag! Vi firade med en rakkabajsarkvall och hade superroligt ihop. Jag alskar Banos, stark separationsangest over att aka harifran och lamna allt och alla!
Imorn aker vi tre av oss fyra vidare till Tena. Blir nog dar i tre, fyra dagar och efter det skiljs vi at och drar pa vart sitt hall. Kanns tungt, ar det nagonstans man lar kanna varandra sa ar det i djungeln! Sitter nu pa internetcafe och lagger upp bilder och chillar, energin ar ratt lag men an ar vi kvar i denna fina, lilla hala och jag tror inte vi ger upp forran vi sitter pa bussen imorn!
Vad jag ar lycklig.
måndag 31 oktober 2011
Merazonia y más Banos!
Jag har en ledig dag fran min djungelvistelse i volontarcentret Merazonia. (ca 1.5h utanfor Banos - omojligt att slita sig!) Vi ar omkring 8 volontarer, en veterinar och en chef som tillsammans skoter om cirka 50 olika djur! (allt fran faglar till apor till tvattbjornor till en puma) Det ar annorlunda men nice. Vi bor tillsammans i en stor trahydda, tar hand om djuren, bygger hus och leksaker och burar och lagat mat och kakor och goder oss á la fatcamp. De flesta av djuren har varit offer for trafficing och hostel-husdjur. Jag skar mig djupt i fingret harom dagen och Rich, en volontar fran London, slog in fingret i bomull och tejp och jag slog laknings-rekord pa 12h! coolt. Har sagt att jag ska stanna i tva veckor men det kan mycket mojligt bli mer ... Man ar ledig en dag i veckan sa jag och en hollandsk tjej akte in till Banos igar kvall, stannade pa hostelet jag bodde pa forra veckan och fick ett dubbelrum och njot av att somna till Criminal minds och mjuka sangar och vakna till pannkaksfrulle. Idag vart vi och gjorde Canyoning - klattra ner for vattenfall! Adrenalinkick i stil med raftingen. Vi tva och var guide, annu en helschysst ecuadorian. Jag ar fullkomligt golvad av hur vanliga, hjartliga, coola och en del ocksa valdigt snygga (om an korta) de ar, ecuadorianerna. Det ar helt enkelt valdigt latt att komma runt som tjej i Ecuador. Jag kanner just nu for att bli har i Banos ett tag, antingen fler veckor i djungeln (nara Banos) eller ett tag efterat. Dock blev jag just tillsagd over skype att jag inte kan stanna har utan att jag maste resa vidare och gora allt det jag planerat, och visst ska jag det! Tids nog, vill fa ut sa mycket som mojligt av det har innan jag lamnar det och dem och det kanns kul att ha vanner bland the locals och inte bara andra backpackers.
Vi ska snart ta bussten tillbaka till djungeln, ikvall vankas halloween-kos. Vi har kopt med oss ett par flaskor rom, 5dollar styck! Loco! Kommer nog till civilisationen om en vecka igen. Sa, hasta lugeo ni fina!
Vi ska snart ta bussten tillbaka till djungeln, ikvall vankas halloween-kos. Vi har kopt med oss ett par flaskor rom, 5dollar styck! Loco! Kommer nog till civilisationen om en vecka igen. Sa, hasta lugeo ni fina!
onsdag 26 oktober 2011
Beslutsångest
Jag borde egentligen sitta på bussen ifrån Banos as we speak, men jag kunde ej. Det här med att ha 8-9 mån att resa är farligt, stress och tidsbrist är nämligen aldrig nog argument för att åka vidare. Men jag förstår också att det nog tar lite tid, det här med att vänja sig vid att träffa och lämna, omfamna och släppa.
Kom just tillbaka från river rafting. Fy sjutton vilken adrenalinkick!! Vaknade till ösregn imorse och tänkte "men vad fan, jag har velat göra rafting sen jag kom och när vi väl har bokat är det dem första dagen med regn". Vi övervägde starkt att skita i set, men gud vad glad jag är att vi gjorde det! Någonstans i mitten sprack himlen upp.
Jag ska i alla fall resa vidare imorgon (en extra natt i Banos skadar ju ingen!) och då blir det antingen djungeln eller Anderna, till vad som verkar vara världens vackraste plats. Oavsett kommer jag med rätt stor säkerhet vara okontaktbar. Wish me luck!
Kom just tillbaka från river rafting. Fy sjutton vilken adrenalinkick!! Vaknade till ösregn imorse och tänkte "men vad fan, jag har velat göra rafting sen jag kom och när vi väl har bokat är det dem första dagen med regn". Vi övervägde starkt att skita i set, men gud vad glad jag är att vi gjorde det! Någonstans i mitten sprack himlen upp.
Jag ska i alla fall resa vidare imorgon (en extra natt i Banos skadar ju ingen!) och då blir det antingen djungeln eller Anderna, till vad som verkar vara världens vackraste plats. Oavsett kommer jag med rätt stor säkerhet vara okontaktbar. Wish me luck!
tisdag 25 oktober 2011
Jämmerdal
Himmel och pannkaka vad jag är trött! Banos levererar. Kom hit i lördags kväll, åkte hem till killen från couchsurfing, stannade en natt, gillade det inte särskilt mycket så drog morgonen efter! Fann ett hostel i stan, Priska (från Vilcabamba) gjorde mig sällskap. Another swiss! Vi lämnade våra grejer och hyrde två mountainbikes och cyklade 2mil bort till en liten by ned ett väldigt stort vattenfall. Mycket coolt! X antal nära-döden-upplevelser, men det var det värt!
Extremt himlagod middag på swiss restaurang, må passa på när tillfälle ges till annat än ris och pommes! Nya bekantskaper knöts, väldigt ok dag.
Igår hade vi tänkt dagsutflykt till Salinas, en fin bergsby med ost och choklad en bra bit härifrån. Men väl i Ambato där vi hade tänkt byta buss sa det stopp! Kollektivtrafiken till den lilla fina bergsbyn vart allt för outvecklad.
Tog en fika och kollade bussbiljetter till kusten och hoppade sen på bussen tillbaka till Banos, då Ambato inte är en särskilt fin stad, alls!
Solen sken, så vi bestämde oss för att besöka ett thermal bath, naturligt från vulkanen o bergen här. Det var nice, varma pooler utan klor. Jag, Priska, 6 andra gringos och en hel del locals!
Middag på en koselig restaurang med våra tre israeliska roomies (yes, they're everywhere) och sen vart vi bjudna på fest. Mysigt ställe med brasa och skickliga bartenders, välkomstdrinkar och natten bjöd på salsa i mängder! Jag kände mig som en klumpig elefant utan rhytm, i converse och jeans. Men det vart helkul och det perfekta tillfället att lära sig dansa salsa! Jag vet inte hur många timmar vi höll på, men jag vet att jag är meget sliten i kroppen! But no can do, om en liten stund ska jag och de tre israelierna på hästtur i sola. Jihaaa. Priska tog just bussen till Tena. Jag väntar svar från volontär i djungeln, om det inte blir det så drar jag nog till kusten imorn. Den som lever får se! I eftermiddag kommer Sabrina, vän från Cuenca. Nu, skrivkramp! Hasta luego! Gnägg!
Extremt himlagod middag på swiss restaurang, må passa på när tillfälle ges till annat än ris och pommes! Nya bekantskaper knöts, väldigt ok dag.
Igår hade vi tänkt dagsutflykt till Salinas, en fin bergsby med ost och choklad en bra bit härifrån. Men väl i Ambato där vi hade tänkt byta buss sa det stopp! Kollektivtrafiken till den lilla fina bergsbyn vart allt för outvecklad.
Tog en fika och kollade bussbiljetter till kusten och hoppade sen på bussen tillbaka till Banos, då Ambato inte är en särskilt fin stad, alls!
Solen sken, så vi bestämde oss för att besöka ett thermal bath, naturligt från vulkanen o bergen här. Det var nice, varma pooler utan klor. Jag, Priska, 6 andra gringos och en hel del locals!
Middag på en koselig restaurang med våra tre israeliska roomies (yes, they're everywhere) och sen vart vi bjudna på fest. Mysigt ställe med brasa och skickliga bartenders, välkomstdrinkar och natten bjöd på salsa i mängder! Jag kände mig som en klumpig elefant utan rhytm, i converse och jeans. Men det vart helkul och det perfekta tillfället att lära sig dansa salsa! Jag vet inte hur många timmar vi höll på, men jag vet att jag är meget sliten i kroppen! But no can do, om en liten stund ska jag och de tre israelierna på hästtur i sola. Jihaaa. Priska tog just bussen till Tena. Jag väntar svar från volontär i djungeln, om det inte blir det så drar jag nog till kusten imorn. Den som lever får se! I eftermiddag kommer Sabrina, vän från Cuenca. Nu, skrivkramp! Hasta luego! Gnägg!
fredag 21 oktober 2011
Jag hade lätt kunnat tänka mig att bo i Cuenca! Det är en sån där stad som har allt, men på ett lite hemligt sätt. Man får liksom leta lite och man blir så glad och nöjd när man hittar rätt! Massor av museer, marknader, cafeer, platser i solen, öppna ecuadorianer och chokladpralin-ställen.. :) Jag bor på det bästa hostelet so far i Sydamerika, väldigt centralt och fräscht och relativt billigt. Det hade dock kunnat vara hur sjabbigt och dyrt som helst och överlevt pga de härliga ecuadorianerna som jobbar här! Det är kombinerat hostel/café/restaurang och det är fullt på folk varje kväll.
Igår avskedsmiddag med Valentin som tog nattbussen till Mancora (har hittills skickat iväg ca 5 pers dit!). Sen fick jag en plats i baren brevid två ecuadoriskanska, 30+ tjejer som vart hysteriskt galna i svenska killar. Det vart underhållande! Sippade på maracuyadrinkar (passionsfrukt) medan några av killarna jobbade färdigt och så hängde jag med dem på konsert! Det var backpackervänligt pris (gratis) och en skön stämningen, musiken var sådär men det var over all en fin och spontan kväll.
Nu sitter jag här på La Cigale och letar boende i Banos, dit jag far imorn. Är väldigt pepp, efter allt gott jag hört om det! Äventyrsstad. Ska försöka couchsurfa hos en kille, som en amerikansk tjej jag träffade i Mancora rekommenderade. Annars leta upp ett hyfsat hostel.
Föresten, nya planer. Ju mer man ser och desto fler människor man träffar, desto mer vill man se och göra och träffa. Oundvikligt! Så ju mer jag planerar, desto mer inser jag att Afrika hamnar allt längre bort... Kommer nu att koncentrera mig till fullo på Sydamerika, och se vart jag hamnar. Blev igår också smärtsamt medveten om att det kommer vara regnsäsong deluxe i Peru och Bolivia när jag är där i jan, feb men det är väl smällar man får ta!
Igår avskedsmiddag med Valentin som tog nattbussen till Mancora (har hittills skickat iväg ca 5 pers dit!). Sen fick jag en plats i baren brevid två ecuadoriskanska, 30+ tjejer som vart hysteriskt galna i svenska killar. Det vart underhållande! Sippade på maracuyadrinkar (passionsfrukt) medan några av killarna jobbade färdigt och så hängde jag med dem på konsert! Det var backpackervänligt pris (gratis) och en skön stämningen, musiken var sådär men det var over all en fin och spontan kväll.
Nu sitter jag här på La Cigale och letar boende i Banos, dit jag far imorn. Är väldigt pepp, efter allt gott jag hört om det! Äventyrsstad. Ska försöka couchsurfa hos en kille, som en amerikansk tjej jag träffade i Mancora rekommenderade. Annars leta upp ett hyfsat hostel.
Föresten, nya planer. Ju mer man ser och desto fler människor man träffar, desto mer vill man se och göra och träffa. Oundvikligt! Så ju mer jag planerar, desto mer inser jag att Afrika hamnar allt längre bort... Kommer nu att koncentrera mig till fullo på Sydamerika, och se vart jag hamnar. Blev igår också smärtsamt medveten om att det kommer vara regnsäsong deluxe i Peru och Bolivia när jag är där i jan, feb men det är väl smällar man får ta!
onsdag 19 oktober 2011
¡Buenas noches!
Klockan ar tjugo i sju och jag ar trott i kropp och sjal! Sitter pa ett internet cafe och har just laddat upp lite bilder fran Mancora. Det var slitsamt, allt kom i oordning och sa vidare, sa nu orkar jag inte mer. Fler bilder kommer nasta gang!
Har haft en vacker dag i en nationalpark utanfor Cuenca idag. Jag och Valentin (osterrikisk kille jag bor mer) tog bussen ut i morse och har haft en fin dag i bergen. Traffade lamas och vandrade runt bland berg, vattenfall och sagoskogar. Det tog ca fyra timmar, sen liftade vi tillbaka till stan vilket var en harlig upplevelse i sig! Andades ut pa hostelet, sen drog vi ut och fikade och jag hittade gelatingodis och vi vandrade bort till Modern museum of art (som inte hanns med igar) vilket var tomt pa utstallningar fram till mitten av nov. Aja! Hamnade har istallet. Nu dags for cena! Ciao mis amores!
Har haft en vacker dag i en nationalpark utanfor Cuenca idag. Jag och Valentin (osterrikisk kille jag bor mer) tog bussen ut i morse och har haft en fin dag i bergen. Traffade lamas och vandrade runt bland berg, vattenfall och sagoskogar. Det tog ca fyra timmar, sen liftade vi tillbaka till stan vilket var en harlig upplevelse i sig! Andades ut pa hostelet, sen drog vi ut och fikade och jag hittade gelatingodis och vi vandrade bort till Modern museum of art (som inte hanns med igar) vilket var tomt pa utstallningar fram till mitten av nov. Aja! Hamnade har istallet. Nu dags for cena! Ciao mis amores!
tisdag 18 oktober 2011
Just nu, just har, just precis sa!
Hej mina vanner! Ska forsoka sammanfatta senaste veckan pa basta satt.
Lag sjuk hela torsdagen, vilket mer eller mindre fick ner mig pa jorden. Kan i efterhand konstatera att det inte ar sarskilt roligt att resa sjalv nar man ar sjuker. Men efter regn kommer solsken, och de foljande dagarna har varit underbara. I fredags hoppade jag upp pa hastryggen och red upp i bergen till otroliga utsikter och vattenfall. Har valdigt lite erfarenhet av hastar sen jag bara har ridit ca 3 ganger forr, sa jag hade valdtigt svart for att avgora om hasten trivdes lika mycket som jag. Det vart valdtigt mycket klattring och jag kande vissa stunder att jag likaval kunde klattrat dar sjalv, men det var det inte fraga om. Jag ar definitivt mer djurvan an hasttjej, och hade svart for att inte tanka pa den stackars hasten som var tvungen att bara mig upp och ner. Hon (Tequilla var hennes namn) vart dock valdtigt valmaende och min guide sa att hastarna far vila flera dagar efterat. Hoppas!
Traffade en mangd trevliga manniskor (varav ca 80% tjejer som reser alene) i Vilcabamba sa jag forlangde mitt stopp dar till igar, mandag. Hade en trevlig helg med middagar, hiking, cafeer och barlekar. Traffade en kanadensisk kille som gor Canada-Argentina pa motorcykel. Han undrade om nagon behovde skjuts och det var forsta gangen jag onskade att jag var pa vag at andra hallet.
Igar tog jag bussen upp till Cuenca. Kolonialstad, sa fin. Kullerstensgator och kyrkor och sma cafeer men anda lite storstadskansla. Nar jag kom till mitt hostel igar vart det som att den tyska tjejen som redan bodde i mitt rum satt och vantade pa mig! Jag hoppade in i duschen och sen drog vi ut pa stan och hon kopte en massa chokladpraliner at mig och vi satt vid en flod i solskenet och firade min fodelsedag. Efter det tog vi en ol pa ett underground cafe och sen middag pa hostelet med fler tyskar och osterrikare, och happy hour bjod pa Mojitos i mangder och en supertrevlig kvall. Nu har vi atit frukost, alla lite mora i skallen, och ska snart ut pa byen och kolla Modern museum of Art. Jag ar lycklig over att befinna mig i en marknadsstad och blir nog har i nagra dagar innan jag far vidare mot Banos!
Den tyska tjejen visade mig bilder och berattade en massa om ett volontarprojekt i Bolivia som later grymt spannande!! Kan ta mer om det nasta gang, nu maste jag ga. Forsoker lagga in lite bilder senare ocksa (projekt). Ciao!
Lag sjuk hela torsdagen, vilket mer eller mindre fick ner mig pa jorden. Kan i efterhand konstatera att det inte ar sarskilt roligt att resa sjalv nar man ar sjuker. Men efter regn kommer solsken, och de foljande dagarna har varit underbara. I fredags hoppade jag upp pa hastryggen och red upp i bergen till otroliga utsikter och vattenfall. Har valdigt lite erfarenhet av hastar sen jag bara har ridit ca 3 ganger forr, sa jag hade valdtigt svart for att avgora om hasten trivdes lika mycket som jag. Det vart valdtigt mycket klattring och jag kande vissa stunder att jag likaval kunde klattrat dar sjalv, men det var det inte fraga om. Jag ar definitivt mer djurvan an hasttjej, och hade svart for att inte tanka pa den stackars hasten som var tvungen att bara mig upp och ner. Hon (Tequilla var hennes namn) vart dock valdtigt valmaende och min guide sa att hastarna far vila flera dagar efterat. Hoppas!
Traffade en mangd trevliga manniskor (varav ca 80% tjejer som reser alene) i Vilcabamba sa jag forlangde mitt stopp dar till igar, mandag. Hade en trevlig helg med middagar, hiking, cafeer och barlekar. Traffade en kanadensisk kille som gor Canada-Argentina pa motorcykel. Han undrade om nagon behovde skjuts och det var forsta gangen jag onskade att jag var pa vag at andra hallet.
Igar tog jag bussen upp till Cuenca. Kolonialstad, sa fin. Kullerstensgator och kyrkor och sma cafeer men anda lite storstadskansla. Nar jag kom till mitt hostel igar vart det som att den tyska tjejen som redan bodde i mitt rum satt och vantade pa mig! Jag hoppade in i duschen och sen drog vi ut pa stan och hon kopte en massa chokladpraliner at mig och vi satt vid en flod i solskenet och firade min fodelsedag. Efter det tog vi en ol pa ett underground cafe och sen middag pa hostelet med fler tyskar och osterrikare, och happy hour bjod pa Mojitos i mangder och en supertrevlig kvall. Nu har vi atit frukost, alla lite mora i skallen, och ska snart ut pa byen och kolla Modern museum of Art. Jag ar lycklig over att befinna mig i en marknadsstad och blir nog har i nagra dagar innan jag far vidare mot Banos!
Den tyska tjejen visade mig bilder och berattade en massa om ett volontarprojekt i Bolivia som later grymt spannande!! Kan ta mer om det nasta gang, nu maste jag ga. Forsoker lagga in lite bilder senare ocksa (projekt). Ciao!
torsdag 13 oktober 2011
Ligger i min säng på hostelet i Vilcabamba och är meget magsjuk. Var tionde minut känns det ungefär som att någon spränger en bomb innuti min mage. Det suger! Kravlade mig upp klockan åtta när receptionen öppnade (efter x antal sömnlösa timmar) och gick dit och avbokade den ridtur som jag skulle vara med på idag och kvinnan som jobbar där (ännu en mkt vänlig själ) sprang raka vägen in i köket o beställde ett special mixtrat te som ska vara bra för magar som min. Jag fick en hel liter! (smakar gurka och lök( Hoppas och ber att jag blir bra snabbt och allra senast imorn så att jag kan rida då istället, eller i alla fall stå upp vilket känns som en omöjlighet nu. Inser dock att det hade kunnat finnas ett värre ställe att vara sjuk på, än i den här gröna lilla värld med fågelkvitter och åsnor.
Resan hit var smått kaotisk och grymt långdragen. Började i Mancora där en minibuss skulle ta mig och 6 andra till Sullana, en större stad närmare gränsen där jag skulle byta till riktig buss. Satt brevid en kvinna som hade en levande liten fågel i en plastpåse i knät.. Först var minibussen redan 25mim sen när vi lämnade Mancora, sen vart det vägbygg efter vägbygg. Fastnade på en landsväg 15min från Sullana och han som kör berättar då för mig på alldeles för snabb spanska att jag kommer missa bussen i Sullana. Jag blir arg och försöker få honom att förstå att det är upp till honom att lösa det här (där o då trodde jag att nästa buss gick 9h senare). Han ger mig sin telefon och säger att jag ska ringa hans chef, som också bara pratar spanska. Väl framme i Sullana står det dn man och väntar på mig som tar med mig in i bussterminalen och fixar en ny biljett till mig, tack. Väntetid 3,5h. På bussen till Loja, Ecuador är det så himla varmt att jag på riktigt ifrågasätter om jag kommer överleva 8h på den. Gränsövergången var dock smidig och snabb! Framme i Loja halv elva, hittar en buss till Vilcabamba en timme senare. Resan tar 1h och jag vart framme i Vilcabamba 0:30, 4.5h senare än planerat. Staden är stendöd och mörk. Jag vet att det är omöjligt att ta sig till mitt hostel mitt i natten utan taxi, och börjar bli lite nervös över hur natten ska gå. Då kommer det 4 killar och de säger att det finns ett hostel runt hörnet. Går dit, stendött men ringer på. Börjar gå därifrån men då öppnar en gubbe och släpper in mig! Billigt och så himla sjabbigt. Rullade ut min sovsäck och sov dåligt till klockan 8, packade ihop och tog en taxi till Izchayluma. Underbart ställe!
Igår fick jag 45min billig massage, sen vart det stor fest utanför kyrkan, dit några av oss från hostelets gick och gjorde alla ecuadorianer sällskap. Bilder kommer sen, hysteriskt!
Resan hit var smått kaotisk och grymt långdragen. Började i Mancora där en minibuss skulle ta mig och 6 andra till Sullana, en större stad närmare gränsen där jag skulle byta till riktig buss. Satt brevid en kvinna som hade en levande liten fågel i en plastpåse i knät.. Först var minibussen redan 25mim sen när vi lämnade Mancora, sen vart det vägbygg efter vägbygg. Fastnade på en landsväg 15min från Sullana och han som kör berättar då för mig på alldeles för snabb spanska att jag kommer missa bussen i Sullana. Jag blir arg och försöker få honom att förstå att det är upp till honom att lösa det här (där o då trodde jag att nästa buss gick 9h senare). Han ger mig sin telefon och säger att jag ska ringa hans chef, som också bara pratar spanska. Väl framme i Sullana står det dn man och väntar på mig som tar med mig in i bussterminalen och fixar en ny biljett till mig, tack. Väntetid 3,5h. På bussen till Loja, Ecuador är det så himla varmt att jag på riktigt ifrågasätter om jag kommer överleva 8h på den. Gränsövergången var dock smidig och snabb! Framme i Loja halv elva, hittar en buss till Vilcabamba en timme senare. Resan tar 1h och jag vart framme i Vilcabamba 0:30, 4.5h senare än planerat. Staden är stendöd och mörk. Jag vet att det är omöjligt att ta sig till mitt hostel mitt i natten utan taxi, och börjar bli lite nervös över hur natten ska gå. Då kommer det 4 killar och de säger att det finns ett hostel runt hörnet. Går dit, stendött men ringer på. Börjar gå därifrån men då öppnar en gubbe och släpper in mig! Billigt och så himla sjabbigt. Rullade ut min sovsäck och sov dåligt till klockan 8, packade ihop och tog en taxi till Izchayluma. Underbart ställe!
Igår fick jag 45min billig massage, sen vart det stor fest utanför kyrkan, dit några av oss från hostelets gick och gjorde alla ecuadorianer sällskap. Bilder kommer sen, hysteriskt!
söndag 9 oktober 2011
Hasta luego!
Visst kan man vara naiv och tro att allt ar gott och att alla manniskor runt omkring en ar snalla och bara vill dig val. Men sen kan man ocksa vara realistisk och forsta att sa inte alltid (kanske ganska ofta?) ar fallet. Men de dar fina och snalla finns, tro mig! Den har veckan kanns det som att the Point har kryllat av snallhet och hjalpsamhet och sant dar som verkligen kan gora skillnad ibland!
Lagsasongen tog slut ungefar i mitten pa den har veckan och det har varit full rulle sedan dess. En mangd aktiviteter och mycket att gora men ocksa valfortjanta lata stunder i solen. Om en liten stund vantar min sista grillkvall och bonfire pa stranden, imorgon ska Sofie klippa mig (vet inte nar det tillfallet dyker upp igen sa likabra att vara pa den sakra sidan!) och ryggsacken ska packas for pa tisdagmorgon 8am ar jag bussen till Ecuador. Lamnar det nu ratt trygga och bekvama och familjara Mancora bakom mig och ser fram emot nytt och obekant i Vilcabamba!
Vilcabamba ar en liten hippieby utanfor Loja, i sodra Ecuador. Den kallas the Village of eternal youth, for tydligen blir alla valdigt gamla dar. Tror att det ar mycket relaxing, hiking och ridturer som star pa schemat dar, vilket ska bli ratt skont. Har ocksa en kansla av att jag aven lamnar solen nar jag lamnar Peru...
http://www.izhcayluma.de/
http://projectcamelot.org/ecuador_map.gif
Lagsasongen tog slut ungefar i mitten pa den har veckan och det har varit full rulle sedan dess. En mangd aktiviteter och mycket att gora men ocksa valfortjanta lata stunder i solen. Om en liten stund vantar min sista grillkvall och bonfire pa stranden, imorgon ska Sofie klippa mig (vet inte nar det tillfallet dyker upp igen sa likabra att vara pa den sakra sidan!) och ryggsacken ska packas for pa tisdagmorgon 8am ar jag bussen till Ecuador. Lamnar det nu ratt trygga och bekvama och familjara Mancora bakom mig och ser fram emot nytt och obekant i Vilcabamba!
Vilcabamba ar en liten hippieby utanfor Loja, i sodra Ecuador. Den kallas the Village of eternal youth, for tydligen blir alla valdigt gamla dar. Tror att det ar mycket relaxing, hiking och ridturer som star pa schemat dar, vilket ska bli ratt skont. Har ocksa en kansla av att jag aven lamnar solen nar jag lamnar Peru...
http://www.izhcayluma.de/
http://projectcamelot.org/ecuador_map.gif
måndag 3 oktober 2011
Ibland går det lite, lite sämre än annars. Som idag, idag är ingen bra dag. Just nu i alla fall. Helgen har däremot varit hur kul som helst på många sätt och vis! I fredags körde vi pubquiz, Sofie hade hittat de allra konstigaste frågorna och jag bjöd på film-charader. I lördags surfade jag, det börjar gå. Ändå en fin känsla att ligga på en bräda ute i Stilla havet med en Peruvian som bara pratar spanska och ändå kunna ha en konversation och i nästa stund hoppa på en våg. Livskvalité! Sen vart det dags för Woodstock-fest, även första gången jag mötte andra svenskar här nere :) igår jobbade jag, sen hade vi BBQ och bonfire på stranden..
Ciao
Ciao
lördag 24 september 2011
Jag ar sa bakfull. Eller egentligen inte sa himla varst, utan det ar nog bakfylla kombinerat med varme och peruviansk luft och mat och allt santdar som skiljer sig lite fran Norden. Det var 90's fest pa hostelet igar. Vi gick all in med en timmes Vodka, 20 soles all you can drink. Kan bara sluta pa ett satt. Men det var hursom skitroligt! Det ar nagot visst med att festa under bar himmel (hastveda).
Jobbade ocksa mitt forsta pass igar, 4-21. Det ar inte sa mycket att lara och kunna, utan mest bara gora. Det var roligt och jag tror de har tva veckorna kommer att susa forbi fort som attans. Det finns ett gym har ocksa, som jag tankt passa pa att besoka lite. Och sa den dar surfbradan.. Fick ett sting av saknad efter NYC idag, annars har det inte varit sa mycket sadan. Lade just upp bilderna darifran pa facebook btw, sitter pa ett internetcafe for omvaxlingens skull, efter mycket sol och skont med lite lugn. Det ar nog snarare att jag tidigare varit sa van vid att saknaden efter NYC har varit sa overvaldigande och nastan forintande (ett ord?), och nu ar det saknad pa ett sa annorlunda plan. Hemlangtan har jag inte heller. Det har i och for sig inte gatt sarskilt lang tid! Saknar er gor jag dock. I en precis lagom mangd! An sa lange heller inga problem med att resa alene. Alla ar valdigt positivt installda till det, aven om de flesta som reser sjalva har nere har forvuxet skagg och kommer fran Aussieland. Det enda var det att jag brande mig pa ryggen forsta dagen, inte sa latt att smorja in sig med solkram dar!
Jobbade ocksa mitt forsta pass igar, 4-21. Det ar inte sa mycket att lara och kunna, utan mest bara gora. Det var roligt och jag tror de har tva veckorna kommer att susa forbi fort som attans. Det finns ett gym har ocksa, som jag tankt passa pa att besoka lite. Och sa den dar surfbradan.. Fick ett sting av saknad efter NYC idag, annars har det inte varit sa mycket sadan. Lade just upp bilderna darifran pa facebook btw, sitter pa ett internetcafe for omvaxlingens skull, efter mycket sol och skont med lite lugn. Det ar nog snarare att jag tidigare varit sa van vid att saknaden efter NYC har varit sa overvaldigande och nastan forintande (ett ord?), och nu ar det saknad pa ett sa annorlunda plan. Hemlangtan har jag inte heller. Det har i och for sig inte gatt sarskilt lang tid! Saknar er gor jag dock. I en precis lagom mangd! An sa lange heller inga problem med att resa alene. Alla ar valdigt positivt installda till det, aven om de flesta som reser sjalva har nere har forvuxet skagg och kommer fran Aussieland. Det enda var det att jag brande mig pa ryggen forsta dagen, inte sa latt att smorja in sig med solkram dar!
torsdag 22 september 2011
Change of plans
Sa igar blev jag tillfragad om jag inte har lust att hanga kvar har ett tag och jobba. De som jobber har nu, sju stycken backpackers, drar allihopa efter helgen, sa det behovs folk! Jag skulle egentligen aka vidare till Ecuador pa sondag men kan like val stanna har ett tag och spars in pa pengar och vanta in solen i Ecuador, som for iaf en manad sen inte hade börjat titta fram. Man kan valja att jobba i tva veckor eller en manad sa jag (plus tva britter, en aussie och tre israelier) blir har i Mancora i drygt tva veckor till! Jobbet innebar fyra stycken 5h skift i baren per vecka, i utbyte mot gratis boende, frukost och middag och 20% pa allt annat. Later val helt ok? :)
måndag 19 september 2011
Nu snackar vi grejer! Fy sjutton vad jag har langtat efter det har; sol och varme i otroliga mangder, laid back, inga fasta planer, jiddra lite pa spanska. Jag har inte haft en aning om va klockan har varit de senaste dagarna. Bor pa ett hostel i utkanten av Mancora som bokstavligen ligger pa stranden. Vi ar inte sa manga som bor har, typ 25st, sa det ar valdigt stilla och lugnt pa dagarna, igar grillade vi. Var pa min forsta spansklektion idag, det ar svart men jag minns nog mer an vad jag tror. Imorn bitti ska jag pa surflektioner med de tva engelska killarna jag traffade pa bussen hit. Forsoker bestamma mig for vart jag ska resa harnast, men det ar svart.. men jag har ju ingen stress. Medan alla satt och kliade pa sina myggbett igar kande jag ingenting, a andra sidan fick jag just ungefar 20 bett av olika slag pa benen nar jag var pa lektion. Ett under foten som borjar svullna upp rejalt ..ingen hypokondri, pa riktigt! Nu har jag poolduell med en israelier! Ciao ciao
lördag 17 september 2011
Checkat ut och last in min backpack i hostelets storage room. Drar harifran om en timme! Spenderat formiddagen med att ata frulle och lasa min nya begagnade South America on a shoestring. Hittade aldrig en i NYC sa igar vart jag i en bokaffar har i Lima och funderade pa att kopa den, men tyckte att den var lite val dyr. Men sa nar jag gick till hyllan med Book exchange pa hostelet for att byta in min bok som jag just last klart, sa stod den dar! San jakla tur! Den vager dock ett ton.
har bokat en vecka pa the Point i Mancora, det verkar ratt schysst ass! Hoppas att resan gar bra. De varnar en del i boken for bussolyckor och ficktjuvar pa bussarna och daliga vagar och sant dar. Men det ska nog ga vagen! Vi snakkes i solen.
har bokat en vecka pa the Point i Mancora, det verkar ratt schysst ass! Hoppas att resan gar bra. De varnar en del i boken for bussolyckor och ficktjuvar pa bussarna och daliga vagar och sant dar. Men det ska nog ga vagen! Vi snakkes i solen.
fredag 16 september 2011
Buenos dias! Har just avnjutit en "continental breakfast" pa takterassen pa mitt hostel i Lima, Peru. (Varfor har inte Sverige tagit tillvara pa takterasser?) Om en liten stund ska jag forsoka ta mig till busstationen och kopa en biljett till Mancora imorgon, obs 19h bussresa! Swebus taught me well. Men det ska vara stora, fina bussar, dock superglada i aircondition. Har i Lima ar det inte sa vartm, kanske 17 grader och sa molnigt. Lite skont, varmen i NYC var nastan lite for mycket. Jag kanner mig lite halvklar med storstader for stunden, langtar upp till stranderna och solen och den dar varmen man kan kosa sig i hur lange som helst! (dvs inte den som kvaver en i nyc´s subway).
Flygresorna igar gick bra. Tog subwayn i nyc kl05 och 22h senare lag jag i min sang har i Lima. Sa ja, det vart en lang dag. Jag sov mest pa flygen, ar ratt sliten efter tiden i new york. Pa andra flygresan fran Mexiko City till Lima somnade jag sekunden jag satte mig i stolen och missade sakerhetsregler o allt det dar. Sa nar jag vaknade en timme senare av att de sager i hogtalarna att man ska spanna fast baltena for att vi ar pa vag att landa, kan ni tanka er min chock! Kastade mig genast bak och fragade de enda engelsktalande tjejerna bakom mig vad det var som skedde och de berattade att vi skulle fylla pa bensin och latta lite pa vikten i Acapulco. Acapulca aka paradiset! Det var fint. Sen somnade jag om. Forstod aldrig om det var ett planerat stopp eller inte, for val framme i Lima var klockan en timme mer an vad jag trodde den skulle vara.. Det har hostelet ar i alla fall jattefint, valdigt mycket battre an det i new york och sa mycket billigare!! Ikvall ar det barbeque och live music pa takterassen. Nu hoppas jag pa att hitta en billig biljett till Mancora, garna liggstol. Hasta luego mina kara!!
PS. Glomde beratta en sak! Harom dagen nar jag och Rickard satt i Bryant Park sa hordes det plotsligt en enorm small och vi kande av en tryckvag. Precis under gar F subwayn. Allt stannade upp och jag kande choken! Det kandes lite overkligt. Vi gick och kollade vad som kunde ha skett, och det visade sig att det var ett stort dack pa en lastbil som hade sprangts. Crazy!
Flygresorna igar gick bra. Tog subwayn i nyc kl05 och 22h senare lag jag i min sang har i Lima. Sa ja, det vart en lang dag. Jag sov mest pa flygen, ar ratt sliten efter tiden i new york. Pa andra flygresan fran Mexiko City till Lima somnade jag sekunden jag satte mig i stolen och missade sakerhetsregler o allt det dar. Sa nar jag vaknade en timme senare av att de sager i hogtalarna att man ska spanna fast baltena for att vi ar pa vag att landa, kan ni tanka er min chock! Kastade mig genast bak och fragade de enda engelsktalande tjejerna bakom mig vad det var som skedde och de berattade att vi skulle fylla pa bensin och latta lite pa vikten i Acapulco. Acapulca aka paradiset! Det var fint. Sen somnade jag om. Forstod aldrig om det var ett planerat stopp eller inte, for val framme i Lima var klockan en timme mer an vad jag trodde den skulle vara.. Det har hostelet ar i alla fall jattefint, valdigt mycket battre an det i new york och sa mycket billigare!! Ikvall ar det barbeque och live music pa takterassen. Nu hoppas jag pa att hitta en billig biljett till Mancora, garna liggstol. Hasta luego mina kara!!
PS. Glomde beratta en sak! Harom dagen nar jag och Rickard satt i Bryant Park sa hordes det plotsligt en enorm small och vi kande av en tryckvag. Precis under gar F subwayn. Allt stannade upp och jag kande choken! Det kandes lite overkligt. Vi gick och kollade vad som kunde ha skett, och det visade sig att det var ett stort dack pa en lastbil som hade sprangts. Crazy!
tisdag 13 september 2011
We'll always have today
Jag har idag och imorgon kvar i new York. På torsdag morgon, am tid, lyfter planet mot Lima! Det känns nervöst och pirrigt men framför allt känns det som att det är nu det börjar på riktigt. Det är inte längre så mycket av en utmaning att vara i new York, utan mest bara en jäkligt fin plats att befinna sig på! Det känns bra att jag har gjort allt för att den här korta tiden ska kännas så lång som möjligt, och det känns också bra att åka härifrån mot nya äventyr. Jag har en del fina vänner här, men den här gången känns det nog mindre smärtsamt även pga att det inte är just den där speciella som jag lämnar. New york, i love you.
Igår var vi på en rooftop-club med den mest fantastiska skyline-utsikt ni kan tänka er, med Empire state building i spetsen. Jag lämnade just en superduper bakfull Henrikke i vårt lilla krypin på 85th street med en hög nybakade pannkakor. :) hon bör krya på sig till min sista night out ikväll! Vi har haft en hel del fina stunder ihop i äpplet. Dock tillkommer det mycket dramatik i de flesta situationer här, vilket ska bli skönt att slippa på Perus stränder. Nu återstår det bara ett par dygn och jag vet inte vilket som borde prioriteras. Vill ni ha vykort? Jag ska snart möta Richy i Bryant park för en snabb reunion. Jag tänker på er därhemma! Blås inte bort i Katia är ni snälla. och skriv och uppdatera mig gärna om hur ni har det! Puss o kram
Igår var vi på en rooftop-club med den mest fantastiska skyline-utsikt ni kan tänka er, med Empire state building i spetsen. Jag lämnade just en superduper bakfull Henrikke i vårt lilla krypin på 85th street med en hög nybakade pannkakor. :) hon bör krya på sig till min sista night out ikväll! Vi har haft en hel del fina stunder ihop i äpplet. Dock tillkommer det mycket dramatik i de flesta situationer här, vilket ska bli skönt att slippa på Perus stränder. Nu återstår det bara ett par dygn och jag vet inte vilket som borde prioriteras. Vill ni ha vykort? Jag ska snart möta Richy i Bryant park för en snabb reunion. Jag tänker på er därhemma! Blås inte bort i Katia är ni snälla. och skriv och uppdatera mig gärna om hur ni har det! Puss o kram
lördag 10 september 2011
Good morning! Just vaknat till liv hemma hos Henrikke, hennes roomisar fløg till Mexico igår. Det ær ett underbart ljud som kommer från fønstrena (førutom airconditionen) ett myller av miljontals røster och taxibilar och liv. Every siren is a symphony. Det har varit lite dålig aktivitet hær før jag har inte så stor tillgång till internet, så ni vet.
Annars ær NYC precis lika lovely som det brukar, jag hade inte kunnat ønska før en bættre start på min resa. Det kænns dock vældigt bitterljuvt att åka hærifrån - fantastiskt roligt att æntligen komma ivæg till Sydamerika, men som vanligt rætt hjærtskærande att læmna NYC. Vi ær rætt oroliga øver imorgon, vi och hela new york. Vi kør på picnic i Central Park hela dagen, inga tunnelbanor eller før mycket folk omkring. Det kænns overkligt att någonting skulle hænda men samtidigt vældigt oklart och alla hot som kommit in gør det inte mycket lugnare. Læmna vårt new york i fred!
Sådær, en liten uppdatering. Mitt huvud væger hundra ton och vi ær mycket trøtta. Vi ska ta en timeout från allt festande idag och dra på Max Brenner och æta choklad i mængder, det ni! Hoppas att det ær fint hos er dær hemma också och att det inte blåser før mycket och att man fortfarande kan gå runt barbent. Vi snakkes, bilder kommer på facebook senare. PUSS
måndag 5 september 2011
Ett levnadstecken! Allt har gatt bra, resan gick snabbt, men paminn mig att aldrig flyga med Icaland air igen. Snala jalva! Hoppade pa tunnelbanan fran JFK och skulle ta mig till Upper east side. Jag aldrig kommit fram om det inte vore for dessa fina amerikanare. Pga sparbygg sa skulle taget inte staanna pa mitt stopp sa nar vi var vid stationen innan kastade ett par tanter nastan av mig och min vaska och onskade mig lycka till. Schysst. Maste vanja mig vid att bo pa hostel, massa folk som kommer och gar. Jag bor i ett dorm med bara killar, sadar kul. Nu ska jag hoppa pa tunnelbanan ner till Union Square och traffa steve, den gamla skojaren!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)