Det basta med att resa alene ar att man kan gora precis vad, var, nar, hur och med vem man vill. Det ar upp till mig och ingen annan! (Behover inte forklara den gnutta galenskap som forde mig upp hit till Mancora) Det mest ultimata maste vara att ge sig ut pa ett sant har aventyr sjalv, och sedan flyta pa med de man moter langs vagen. Jag ar sa himla glad att jag vagade och bestamde mig for att dra ivag pa egen hand, det ar utan tvekan det besta beslut jag tagit hittills i mitt liv och det som fatt mig att komma langst. Hade nagon fragat mig sa hade jag absolut ratt dem att planera en san har resa sjalv, utifran vad du vill och inte blanda in nagon annan. Jag kan sa har, mitt i det hela, ocksa saga att jag inte hade kunnat forestalla mig att fortsatta i nagon riktning i mitt liv utan att ha gjort det har forst. Provat mina vingar, smakat pa kakan, foralskat mig i nagot jag inte ens visste var mojligt. Har man riktig tur sa har man det sa bra som Ash och jag har det nu!
Vi kom fram till Mancora imorse, efter 2x18h buss. Det gick ovantat smooth, byte i Lima dar vi godde oss pa Pizza hut (efter svaltande maltider pa forsta bussen fran Arequipa) och shoppade loss i ett stort supermarket innan vi satte oss pa Cruz del sur upp mot solsken, mojitos och no more trekking!
Colca Canyon var nice, inte mycket i jamforelse med Machu Picchu och var resa dit men det var haftigt att befinna sig i en canyon och vi hade god mat, schysst boende och trevligt folk. Sista dagen vart vi tvugna att ta oss upp ur canyonen, dvs 2-3h rakt upp for; precis vad min rumpa har bett om under snart fem mander! Nu sager dock mina fotter stop for ett tag, de behover vila - och vilket stalle battre for det an Mancora? Svart att tanka sig att det ar sa lange sedan jag var har.
Det ar en funny feeling, att vi betraktar det har som semester. Semester fran semestern. Vi har sa mycket att fira ikvall! Hoppas att fredagen behandlar er val der hjemme, ni vet att jag saknar er! Beso
