Nar jag lamnade internetcafét i Arequipa i onsdags sporegnade det sa jag sprang raka vagen in pa Starbucks (finns till och med har nere) och kopte mig en Chai latte. Sa himla god och nostalgi efter NYC. Traffade en svensk kille som ocksa bodde pa Wild Rover. Vi at middag ihop och delade lite resetips och han forsokte forgaves hjalpa mig att laga min iPod som dog mysteriskt i Colca canyon. Vi gav upp tillslut och jag sa att jag helt enkelt far leva utan den mina tre sista manader och han sag rart pa mig, eftersom tre mander ar vad han har bakom sig. Det ar markligt hur annorlunda man ser pa tid. Efter ett tag bestamde jag mig for att ga upp och packa och sova tidigt i deras superbekvama sangar och han borjade tjata om ol och flera ol. Jag sa nej och gick upp. Ibland har man ingen lust att anstranga sig eller hanga med manniskor bara for att man borde, speciellt inte om man vet att man ar pa vag. Det ar lattare nu att dra sig undan eller saga nej, gora det man vill. Jag sov sa himla gott ocksa, tills klockan ringde kl06 och jag tog bussen till Puno.
Kopte en billig bussbiljett och fick precis vad jag betalade for. Hamnade ocksa med localsen fran Peru, ingen turistbuss. Det var riktigt roligt, folk tjoade och skrek och bad chauffofren kora fortare och satta igang. Mitt i resan stannade bussen for en paus och jag sag mig om efter ett litet hus med toaletter. Steg av bussen och runt omkring satt alla ner, herrar som damer, och kissade. Vande pa klacken och gick upp och satte mig igen, sa nodig vart jag ej!
Motte upp Iris i Puno. Hollandsk tjej vi traffade i Cusco. Vi blev en natt dar och vart de enda forutom en argentinare pa hela hostelet. Imorse tog vi bussen hit till Copacabana. Gransovergangen gick bra. En del vantan i kyligt regn (vi ar hogt, hogt uppe) men det gick ratt fort. Val tillbaka i var buss pa den Bolivianska sidan berattade jag for Iris att jag hade bett om och fatt 60 dagar istallet for 30, vilket hon inte hade fragat om. Sa hon sprang tillbak for att fa 30 dagar extra. Under tiden hann alla i bussen komma tillbaka och dar satt vi och vantade och alla undrade vart hon tagit vagen. Tillslut kom hon tillbaka med andan i halsen och berattade att enda sattet polismannen hade gatt med pa att ge henne 30 extra var om hon kopte en pase chips till honom! Typsikt sydamerika. Stackars Iris, men hon fick sina extra dagar och en hyfsat bra story!
Har i Copacabana finns det absolut ingenting att gora, forutom att ata och kolla in en katedral vilket vi gjorde (tog 5min). Enda anledningen man aker hit for att ta sig ut till oarna i Lake Titicaca, vilket vi ska gora imorn bitti och blir pa Isla del Sol over natten. Pa mandag aker vi vidare till La Paz vilket ska bli sa in i helvete roligt och vi har redan bokat en vecka pa Loki! Det ar ocksa karnevaltider nu, tjiiha.
Billiga Bolivia, vi har ett privatrum for 25kr, kandes nastan dumt att pruta ner det. Men det ar sa det gar till. Billigt och bra. Vi ses!
