I potosi motte jag annu fler hollandare. Det ar lite rart hur de byter av, de olika nationaliteterna. Nagra timmar efter vi anlant till Potosi drog vi pa tur till gruvorna. Satte pa oss skyddsklader och lampor och kopte lite gavor till gruvarbetarna. Var guide gjorde sitt basta for att forsoka fa oss att forsta vad vi var pa vag att uppleva - anda vart det omojligt forran vi var mitt inne i berget. Det var hemskt, sa ratt och omanskligt att det inte gar att forestalla sig forran man sjalv kryper runt i gangarna och kampar for att fa luft. Mannen vi motte darinne sag minst tio ar aldre ut an vad de egentligen var. De log inte, de motte inte vara ogon men de flesta berattade sina historier. Mannen jobbar sex dagar i veckan, mellan 8 och 15 timmar per dag. De jobbar at sig sjalva, sina familjer, och far allt de lyckas tjana (forutom 15% skatt) sjalva, vanligtvis 2000-4000 kr i manaden. Efter fem minuter dar inne ville jag bara ut. Jag var for chockad for att kunna visa hur skrackslagen jag var, jag hade problem med andningen och var nara till tarar nar vi val kom ut i det fria igen. Det var en hemsk upplevelse. Den var larorik pa sitt satt, aven om jag ocksa onskar att jag inte visste sa konkret hur hart vissa manniskor valjer (och inte valjer) att leva. Flera av gruvarbetarna hade chilenska flaggor pa sina hjalmar - de som overhuvud taget bar hjalm.
Det vart en somnlos natt darefter. Obehaglig kansla i kroppen och fortsatt svart med andningen. Jag ar trott pa hoga hojder nu; trott pa att bli andfadd av att ga uppfor ett par trappsteg, smorja in sig efter man duschat, ata och dricka (eftersom man inte kan andas med munnen da). En kvall i la Paz hade jag sa svart for att andas att jag fick lana en killes astmamedicin. Ser fram emot lagre land i Argentina.
Dagen efter delade jag en taxi med tre bolivianos som tog oss direkt till Sucre (Bolivias andra huvudstad). 3h for 40kr. Mitt i resan stannade vi och en av de andra passagerarna steg ur och kom tillbaka med ett enormt korvpaket med 50 korvar och ol till oss alla - inklusive foraren. Jag kom att tanka pa min aupair-tid, nar jag var ivag och at middag med kidsen och en van till familjen och hur han borjade dricka vodka mitt under bilresan och jag tog over den enorma jeepen och knappt nadde ner till pedalerna och alla var livradda. Hur som helst, vi nadde Sucre.
The white city, smeknamnet. Allt ar vitt, grona torg, stora matmarknader och manga kyrkor och katedraler. Hostelet jag bor pa har manga vanner pa vagen rekommenderat och de hade ratt, det ar en trevlig atmosfar. Igar kvall ville jag bara ligga i min sang och lasa min bok (fantastiska Shantaram) men det var ingen mening att ens forsoka. Langtar efter privatliv... Det var ju fredag. Det ar en mycket fin stad men jag ar trott pa att strosa runt, fick nog av det i la Paz. Vill ha mer action. Sa imorn bitti kl07 aker jag till Uyuni. Har last om en haftig tour man kan gora darifran, ner mot sydvast och Chile och laguner och flamingos och otrolig natur. Efter Uyuni till Tupiza, varifran jag vill gora Salt flats och cykla och rida! SEN ARGENTINA!
Gjorde just ett besok i verkligheten och mottes pa VG.no av Utoya-nyheter. Hade nastan lyckats fortranga det, gomma det langst in i varldens minsta fack i min hjarna. Snart ar det dags for rattegang, vilken verkar bli hardare an handelserna i sig. Mitt hjartas Oslo.
